Turnerings scenen i 6th

[John_F]

Poängen är att vissa val är obalanserade och det finns spelare som missbrukar detta faktum.

Missbruk är väl knappast ett ord jag skulle använt i sammanhanget. Utnyttja räcker faktiskt.

Det är såklart helt okej att tycka precis som man vill angående komp, restriktioner, vad som är obalanserat osv. Men det är inte okej att kritisera andra spelare för missbruk när dom faktiskt följer de regler som finns.

Vissa gillar att gå i karnevalståg och andra att springa maraton. Man måste acceptera att det inte går så bra att springa maraton i karnevalsdräkt. Likaså är det poänglöst att som maratonlöpare försöka påverka ett karnevalståg till att dela ut pris till den som tar sig runt snabbast. Dummast av allt är att bli ARG för att det är så.

Vad intressant att du anklagar mig för att ta till överdrivna kraftuttryck, när du i nästa stycke insinuerar att jag skulle vara ARG, när jag faktiskt argumenterar sakligt. Och din analogi är ju inte heller speciellt bra. Kanske alla vill springa maraton och vara med och tävla på jämna villkor, men vissa får "karnevaldräckten" därför att de valde "fel" codex. Men nu känner jag att det börjar bli pajkastning och inte speciellt konstruktiv längre, så jag backar.

Vi kan även konstatera att inställningen hos folk i den här tråden har cementerat min uppfattning om att jag nog inte bör åka på några turneringar.

[Skrikspya]

Hej, alla glada.

Jag har aldrig varit med på någon turnering ännu, började lite smått med 40k i 5th och fortsätter glatt nu med hobbyn.

Dock, vore det kul att åka på turneringar, men jag har svårt att se att jag skulle åka då jag pratar med andra som åker och vad som sägs tex på detta forum. Många kamrater som åker (och placerar sig bra) är inne på samma spår, det är lite dassig stämning till och från och knappast något för en ny spelare. Hur kul blir det att åka på däng 10 matcher i rad mot någon som uppenbarligen lirar i en annan division och som har en flera gånger vassare armé? Framför allt i fantasy verkar det vara så, någon gammal lirare kommer tillbaka, åker på så mycket däng att han inte kommer till nästa turnering men syns på klubben till och från iaf men också i 40k. Det måste ses som någon form av belastning, att det är så ickeinkluderande, för den lilla grupp som svenska 40k-världen är? KIllen i DL styrelse som skrev om Lincon, 50% kommer nu jämfört med tidigare år, det borde vara något för alla tävlingsfantaster att värna om nyrekrytering. Ingen rörelse klarar sig utan bas och kommer det inte nya spelare till turneringarna blir det snart samma 10 personer som spelar mot varandra varje gång.

Flera som har postat har redan kommenterat att det kanske behövs flera sorters upplägg, alla har inte tid/möjlighet/vilja att lira det hårdaste mot andra likasinnade. Det kanske ska få finnas ett spelupplägg där man kan mötas med sin, uppenbarligen, suboptimala lista och som i mitt fall hyffsat kassa koll på andra arméer och i vissa fall tveksamheter om saker i regelboken.

Jag (och säkert flera med mig) spelar gärna och utvecklas som spelare men ser det inte som något alternativ som det ser ut nu.

[Gonka Koff]

Vad intressant att du anklagar mig för att ta till överdrivna kraftuttryck, när du i nästa stycke insinuerar att jag skulle vara ARG, när jag faktiskt argumenterar sakligt. Och din analogi är ju inte heller speciellt bra. Kanske alla vill springa maraton och vara med och tävla på jämna villkor, men vissa får "karnevaldräckten" därför att de valde "fel" codex. Men nu känner jag att det börjar bli pajkastning och inte speciellt konstruktiv längre, så jag backar.

Okej, "ARG" var inte riktat till dig specifikt, jag förstår att det kanske såg ut så, sorry. Där står ju också hur maratonlöparna försöker påverka karnevalen på ett inte allt för intelligent sätt. "ARG" var därför lite löst ivägslängt till alla möjliga på bägge sidor.

Vi kan även konstatera att inställningen hos folk i den här tråden har cementerat min uppfattning om att jag nog inte bör åka på några turneringar.

Vad trist. På vilket sätt då?

[daskad]

Hej, alla glada.

Jag har aldrig varit med på någon turnering ännu, började lite smått med 40k i 5th och fortsätter glatt nu med hobbyn.

Dock, vore det kul att åka på turneringar, men jag har svårt att se att jag skulle åka då jag pratar med andra som åker och vad som sägs tex på detta forum. Många kamrater som åker (och placerar sig bra) är inne på samma spår, det är lite dassig stämning till och från och knappast något för en ny spelare. Hur kul blir det att åka på däng 10 matcher i rad mot någon som uppenbarligen lirar i en annan division och som har en flera gånger vassare armé? Framför allt i fantasy verkar det vara så, någon gammal lirare kommer tillbaka, åker på så mycket däng att han inte kommer till nästa turnering men syns på klubben till och från iaf men också i 40k. Det måste ses som någon form av belastning, att det är så ickeinkluderande, för den lilla grupp som svenska 40k-världen är? KIllen i DL styrelse som skrev om Lincon, 50% kommer nu jämfört med tidigare år, det borde vara något för alla tävlingsfantaster att värna om nyrekrytering. Ingen rörelse klarar sig utan bas och kommer det inte nya spelare till turneringarna blir det snart samma 10 personer som spelar mot varandra varje gång.

Flera som har postat har redan kommenterat att det kanske behövs flera sorters upplägg, alla har inte tid/möjlighet/vilja att lira det hårdaste mot andra likasinnade. Det kanske ska få finnas ett spelupplägg där man kan mötas med sin, uppenbarligen, suboptimala lista och som i mitt fall hyffsat kassa koll på andra arméer och i vissa fall tveksamheter om saker i regelboken.

Jag (och säkert flera med mig) spelar gärna och utvecklas som spelare men ser det inte som något alternativ som det ser ut nu.

Du borde komma på min turnering då! Jag går in för den mer sociala delen med aningen längre matcher än normalt så man kan ta det lugnt och snacka, man hinner även med att ta en öl eller två

[Papa D]

Jag köper många av argumenten här, men det jag inte köper som nämnts flera ggr är, om man är ny eller inte så duktig så ska man inte åka på turnering och åka på spö i en massa matcher.... hur ska man då bli bättre? Och om man inte vill bli bättre, gör det väl inget om man förlorar på turneringar?

Alla har vi någongång fötts/kläckts och ur källaren eller klubblokalen där vi spelat lite matcher med våra polare. Tagit oss till en turnering och åkt på styrk så de fortfarande gör ont! Och hos vissa föds då en lust att göra bättre ifrån sig på nästa turnering, komma bättre, förlora färre matcher. Hos andra kanske inte denna driv finns, men då kan jag lova, att det är kul att komma ut och rulla tärning med massa andra lika sinnade. Faktiskt helt sjukt roligt till och med! Dessutom ju fler matcher, ju fler turneringar, desto mindre spö får man.

Jag uppmanar alla som inte åkt på turneringar att åka på ett par, jag kan lova att det kommer vara mycket mer kul än något annat som målas upp här!

/D

[LillePer]

Min första 40k turnering jag åkte på så kom jag sist! Sen några (3?) år senare när jag (enligt mig själv iaf) är hyfsat vass på 40k bestämde jag mig för att testa ett annat spel. (Med robotar och "casters") och hör och häpna jag kom tamigfan sist där också. Man kan nästan dra slutsatsen att jag var sämre än alla dem som spelat fler matcher än mig i det spelsystemet.

Så ska du börja åka på turneringar, var inte rädd för att förlora. Man lär sig genom att åka på däng och du lär åka på en del däng i början.
(Dock som en hint anser jag att sub.komp turneringar eller turneringar som bannar för hårda listor genom listkontroll är optimalt för en nybörjare, eftersom du bara gör en lista du är nöjd med)

[RUNE]

Den dåliga stämningen har jag inte märkt av vare sig på Sydcon (som inte blev av i år) och Lincon. Överlag kan jag bara över femton års tid dra mig till minnes två "otrevliga" motståndare. Den ena var renodlat otrevlig. Kom för sent, hade inga tärningar eller måttband och sa typ två ord. Jag vann den matchen och det kändes nästintill sexuellt bra. Den andra var en myglare som hela tiden flyttade för långt. Nu pratar vi alltså att mäta framkant på bas, till bakkant. OCH lägga till 1,5 tum. Även på sina fleet of foot slag. Jag sade till honom två gånger och tillslut sa jag att om han når in i närstrid med sina mygelmätningar så kommer jag räkna den maximala teoretiska längden han kan nå och räkna bakåt. Stämmer inte måtten så får domaren gripa in. Han nådde aldrig in i närstrid så det löste sig. Han var dock trevlig till sin personlighet så jag vet inte om man kan kalla honom otrevlig... Men min högst subjektiva uppfattning är att det är trevligt folk på turneringarna. Men det kanske beror på att jagär en så trevlig person, vad vet jag.

Där finns olika typer av spelare, från WAAC till renodlade rekreationsspelare som kör udda enheter för att de är fräcka. Är man nybörjare och har en varierade supoptimal armé och hamnar på en turnering där de vassaste spelarna har dammat av sin hyper-toppade armé så slutar det bara på ett sätt. Och det är nog inte så roligt för nybörjaren.

När man påpekar att det är olika typer av spelare och att rekreationsspelarna inte tycker det är roligt att vara i okompade WAAC turneringar så brukar det just föras på tal argument som t.ex: "Det är inte armén som är avgörande, det är spelaren", "Du behöver bara lära dig spela din armé", "Lär dig spelet så blir det roligare" o.s.v. Men vi spelar alla med olika förutsättningar och jag ser inte WAAC-spelaren och rekreationsspelaren uppskatta samma typ av turnering. Och jag förstår inte varför man ska försöka tvinga ihop de två typerna av spelare.

Vet jag vilken armé jag ska möte och får läsa hans armélista så kan jag utan problem knåpa ihop en armé som vinner i 9 fall av 10. Det kan nog alla med en marginell inblick i spelet. Men hur många kan sätta ihop en varierad armé till en turnering utan copy-paste med lite udda enheter och kanske ett suboptimalt heavy och ÄNDÅ spöa alla nicschade tema arméer från samtliga raser? Det är lättare att placera sig högre på en turnering med en ostig, stenhård armé. Där är ett problem att möta en nischad armé men en slags "lite-bra-på-allt" armé på en turnering, det är min bestämda uppfattning.

För spelandets framtid måste turneringar arrangeras anser jag. Och på turneringarna så är det viktigt att folk är trevliga så att spelare kommer tillbaka. Annars kommer tillväxten att bli sämre och hobbyn dör ut. Rätt typ av turnering till rätt typ av person tror jag gynnar hobbyn mest.

[Tirumbar]

Jag åkte på 20st turneringar i Sverige under 2011 och inte på någon - inte en enda ! Var det någonsin dålig stämmning eller dryga människor.

Vart kommer uppfattningarna ifrån att våra turneringar är fyllda med miffon och dålig stämning ?
Vem är det som sitter i en mörk källare och sprider dessa påståenden ?
Vilka är det som känner sig så förorättade eller förolämpade ?

Jag har inte träffat dem (vad jag vet) än iaf.

Folk är ju sjukt trevlig och goa människor på turneringar , det är ju nördar som träffar andra nördar ?

Ifall det är så att man åker på stordäng och tycker att våra turneringar är dåliga pga detta faktum så bör man nog leta inom sig själv snarare än anklaga andra. För om man inte kan spela och förlora utan att man upplever det som tråkigt så är det inte någon annans fel.

2010-01-08 *DefCon 2010 20 45 2143
2009-10-30 *BSK 2009 [Lag:4] 24 139 1390
2008-09-13 *Dubbelturnering [Lag:2] 11 40 1667
2008-05-02 *LinCon 2008 23 37 1542

Här ovan ser vi mina första fyra turneringar, med rätt usla placeringar.
Så klart ! Det är ju mina första fyra turneringar - hade jag kul på dessa fast jag fick massa spö ?

JA - hur kul som helst ! DefCon bästa upplägget ever, BSK - alltid sjukt kul ! LinCon under Röde's regi med rules of engagment - hur kul som helst. Dubbelturnering i Varberg - sub komp vi fick noll i komp fortfarande helt magiskt rolig turnering !

Sluta gnälla - klipp er - skaffa jobb - åk på turneringar !

[Arioch]

Ett bra sätt att bli en bättre spelare är att (förlora) spela mot bättre/erfarnare spelare, det är så man lär sig och utvecklas. Kanske inte är så kul att få rump smörj, å andra sidan är det inte heller så kul för den erfarne att rump smörja dig. Att gå in i en match med vetskapen att man spelar mot en noob och det går inte att förlora är inte kul för någon!

Jag tillhör en av dem som tycker att klimatet har förändrats inom 40k, folk är fortfarande trevliga! JA, det är vi. MEN jag upplever det inte som lika avslappnat och roligt som förr, jag upplever det som om spelet är på liv och död och om jag inte får vinna så gråter jag, eller på annat sätt utrycker mitt missnöje.

Nu är detta givetvis min uppfattning, och jag kan ha fel! (:) kolla vuxen poäng där) Men det är en känsla. Mina bästa turneringar har på sista åren vart bla Rydcon, mycket avslappnat och kul. Mer sånt, gärna med kostym och hatt:)

[L3go]

några tankar så här på eftermiddagen...

Jag köper många av argumenten här, men det jag inte köper som nämnts flera ggr är, om man är ny eller inte så duktig så ska man inte åka på turnering och åka på spö i en massa matcher.... hur ska man då bli bättre? Och om man inte vill bli bättre, gör det väl inget om man förlorar på turneringar?

I egenskap av att vara en som "åkt på turnering och åkt på spö i en massa matcher", kan jag väl säga det att det även till viss del handlar om hur man åker på spö..

I många av mina matcher har jag känt att jag definitivt möter en bättre motståndare, och jag har bara gjort mitt bästa och försökt lära mig så mycket jag kan av förlusten. jag lyssnar en del på brittiska podcasts (EDIT: perfekt motivation när jag sitter hemma och ska tvinga mig själv att måla ) och hört talas om fenomenet "that guy". tyvärr är min erfarenhet färgad av att mött "that guy" på ett antal turneringar och ett antal matcher.
direkt efter förlusten kanske "that guy" inte gör så mycket.. ibland föds revanchlusten i mig och tanken att "jaja.. det gör väl inte så mycket". men när det nalkas en turnering någonstans är verkligheten sådan att man måste fråga sig "är det värt investeringen i tid, pengar och energi att åka någonstans och spela lite gubbspel?", och jag känner att det sannerligen inte är en lätt fråga.

Jag uppmanar alla som inte åkt på turneringar att åka på ett par, jag kan lova att det kommer vara mycket mer kul än något annat som målas upp här!

/D

till stor del håller jag med dig ändå.. diskussionen här kan ibland vara rätt svart-vit. warhammer-hobbyn rymmer faktiskt ganska många nyanser av grått, så ett mått av sans kanske är på sin plats? åt alla håll och kanter..
jag känner själv ett smått sug att ge turneringar en andra chans.. måhända har jag bara behövt en paus för att få tillbaka lusten.
dock tror jag att den här tråden kan vara konstruktiv om folk vågar komma upp ur sina skyttegravar, och att det kanske är vettigt för mer "kompetativt lagda" spelare att ta till sig att det faktiskt framkommer att klimatet skrämmer vissa från att göra den investeringen jag nämnde ovan. (och jag ber om ursäkt för begreppet "kompetativt lagda spelare". jag vill igentligen inte vara så svart-vit, men jag sitter på jobbet och förväntas faktiskt prestera lite jag hoppas ni förstår vad jag menar.)

ursäkta syran, fick inte mitt snus till morgonkaffet.

Tur att du skrev det där på slutet. I övrigt tycker jag precis tvärtemot samtliga meningar i ditt inlägg. Nästan lite creepy ...

det gör inget gonka. du är lika trevlig ändå. och nu har nikotinbegäret i alla fall stillats för dagen.