svenska40k.se

Hej,

Kände att det var dags igen efter julen och det kalla vädret. För er som inte känner till det jobbar vi med ett mobilspel för Warhammer 40,000. En hel del av er härinne har testat det och givit oss mycket värdefull input. För det är vi evigt tacksamma. Vissa saker har tagit väldigt lång tid att programmera om. Det har definitivt varit värt det.

Känner att jag själv har förändrats till det bättre som människa. Har senaste två åren bara läst böcker från BL. Det enda som lockar. 40k har blivit en allt större del av vem jag nu är som människa, den jag vill jag vill vara och den känslan är fantastisk. Det är som om jag alltid varit det.

Mobilspelet är inte längre ett mobilspel länge. Det är något större för att vi att det ska bli en del av er också.

Mycket tack vare att gänget som utvecklar det låtit oss vara helt öppna för 40k. Det har också gjort att vi tar mycket god tid på oss att utveckla det (Vi lever på vatten och bröd stundtals) fast våra själar är som lyckligt besatta.

Vi vill att ni ska älska spelet.

Därför vi vill vara mer än noggranna, för att det ska kännas rätt för er (säger ödmjukt oss ibland)

Det jag skulle vilja med denna tråd är att få reda på följande;

Varför Warhammer 40,000? Vad är det som gör att du valt 40k?

Det finns annat livet som ni kan lägga ner sin själ på.

Berätta fritt varför, jag är jättenyfiken på att höra hur ni känner.

Jag älskar den mörka framtiden och de stenhårda muskelstinna, gigantiska marinerna som slåss för mänsklighetens fåfänga överlevnad. Känslan från Dawn of war, där man styr sin egen space marines armé är fenomenal. Eller hack´n´slasha sig igenom horder av orcs och chaos marines i egenskap av kapten i spelet Space Marine. Sedan har rymden i sig en enorm lockelse - som företeelse och i film.

En historisk resa tillbaka till romarna, spartanerna eller för den delen vikingarna. Ett rent krigarideal, där man går igenom eld utan att blinka för att att upprätthålla äran. Sånt bjuds inte så många tillfällen till som vittrande småbarnsförälder i ett konsumtionsinriktat välfärdssamhälle, där allt annat än en lätt fnysning när någon tränger sig i kön anses asocialt och rejält avvikande från normen.

Datorspel i sig erbjuder action, äventyr, spänning & strategi - en verklighetsflykt där jag inte bara passivt konsumerar utan tar aktiv handling. Varför välja tv-serien "Walking dead" när jag kan spela spelet och själv göra valen (nåja). Eller för den delen Aliens, Ground control, Counter strike, Battle field.. Ja, ni fattar...

För att inte anses helt fläng i huvudet får jag väl tillägga att krig & våld är bajs och jag helst av allt vill ha fred på jorden.

Sen varför det blev just 40k som hobby finns det även en hel del andra aspekter i, som inte har något med 40k-unversumet att göra, som inte går att överföra till datorspel. Att sitta och måla en gubbe vid datorn i 20 timmar skulle jag knappast ägna mig åt.

Hoppas det går bra och håller tummarna för er. Och för mig. Jag lägger lätt 5-600:- på ett riktigt bra spel. Det finns ett stänk av potential i många de 40k-spel som finns på marknaden idag men ingen kommer ens nära att vara så otroligt kärleksfullt, lockande, ärligt och roligt att spela som den fysiska motsvarigheten.

Nurgle,

Även fast Bane är skrämmande bara på film, är jag säker på att det innerst inne finns ett STORT hjärta.

Det tycker jag att även du visar när du skriver så öppet. Det är det som jag tycker är det magiska med svenska 40k.

Jag ställer mig upp och applåderar. Tackar dig.

Bara det du skriver ger mig/oss väldigt mycket. Vi valde nämligen att skjuta på vår lansering för att en dag (när det gått ett år av utvecklande) träffades vi på ett fik (Vi har knappast ett kontor) och det var som att vi alla kände exakt samma sak, vid exakt samma tidpunkt.

En av oss sa "Vi skjuter på det" och alla nickade instämmande. Ju mer vi andra lekmän satte oss i 40k världen desto mer insåg vi att vi behövde få in. För oss handlar spelet om en TRO.

Precis som du snuddar vid, behöver det finnas en annan känsla i det. Vi jobbar nu stenhårt för att få in TRON. Det är som att vi alla blivit Warhammer 40k munkar.

Det har nästan blivit för viktigt för oss att få det rätt att till och med Games Workshop ler. Fast de hejar verkligen på oss.

Det är en fantastik känsla, vi vet att det kommer bli bra.

Tackar återigen för ditt öppna svar och hoppas ni andra vill dela med er av era tankar.

Nurgles svar var ren poesi, jag skriver under på precis allt och lägger till ytterligare en pusselbit:

Jag började med att läsa fluffet - böcker - kring den vanliga människans bedrifter och vemod i en väldigt mörk och grym framtid. Space marines i all ära men jag kan inte som vanlig människa relatera fullt ut till ett köttberg till mördarmaskin med ett något lustigt ethos. En människa i sammanhanget behövdes för att ta mig i handen och leda mig in i 40k-världen. Det är inte konstigare än att vi t.ex. får följa Luke Skywalker i Star Wars; samtidigt som han lär sig lär vi i publiken oss utan att exposition och dialog blir klumpig och onaturlig. Jämför det med prequelsen där episode 1 inte ens har en tydlig protagonist!

Jag älskar grim dark-känslan och jag älskar känslan av att allt är kört och hoppet är det enda som återstår. En litterär värld (och spelvärld) som har en galax till sitt förfogande öppnar för alla möjligheter egentligen.

I min mening är Dan Abnetts Gaunt Ghost-böcker fenomenala på att visa på den lilla människan i det stora drevet.

Även Abnetts böcker om Eisenhorn och Ravenor är fantastiska i hur de beskrivet allt ifrån högsta instanser i Imperiet till hur en gatflicka har det i en random Hive World. Från del till helhet!

Vad gäller spelandet med gubbarna tilltalar de vackra modellerna mig. Och att träffa andra spelare på turneringar Sverige runt och på internationella tillställningar. GW gör modellerna men spelarna gör spelet.

Jag älskar DoW-spelen och hade kul med Space Marine. Och eftersom tv-spel är min egentliga primära hobby är 600:- för en trippel A titel inget ovanligt. Det här med att GWs prissättning är annat än modest gör att man tappar perspektiv lite: bara 899:- för alla dessa legobitarna!?!? Det får man ju knappt sex centar för!!
Eller min favorit hittills - min sambo kollar efter ny symaskin för 6k, jag tycker det är asdyrt. Varpå hon går in i min mancave (jaja, garderob) och pekar på min samling space marines och frågar mig vad dom kostade. Med eller utan feldherr-foam, frågar jag. Utan, svarar hon. Jag överslagsräknar till 10.000 utan foam och försakade därmed rätten att någonsin kommentera symaskinsköp igen...

tl;dr - grimdark bra, gubbar kul!

Truslante (använder det så ödmjukt jag kan eftersom vi inte känner varandra).

Om jag stod upp och applåderade tidigare inlägg så ligger jag ned och skrattar på golvet. En annan sak dyker upp när jag läser ditt inlägg. Ren lycka från mitt håll.

Dan Abnetts Gaunt Ghost ska jag definitivt ta mig an. Läser så mycket böcker parallellt att jag får ta dem senare. Men jag har hört mycket om den (har vänner som varit med i ett decennium i Warhammer).

Jag det är helt sjuk vilka modeller det finns. Skulle någon våga ställa ut dessa modeller någonstans i Sverige är jag 100% säker på att biljetterna skulle ta slut på nolltid. Vi brinner mest för att själva berätta hur bra vi verkligen tycker det är.

Vi gick in (en del av oss) som vanliga människor och håller på att komma ut som något annat. Vissa bygger upp sig ett het karriär som spelutvecklare och sen satsar på Warhammer 40,000. vi har gjort tvärtom. Vi börjar med Warhammer 40,000 och om det slutar med bara Warhammer 40,000 är vi glada.

PS. Det finns bra och billiga symaskiner på blocket. Ta det försiktigt när du ta upp det.

Från början spelade jag rollspel, jag gled in på GW via Blood Bowl och spelade egentligen Fantasy, men det som spelades mest i min första spelförening var 40K. Så jag kollade in det och blev komplett knockad av Eldarmodellerna. 2nd Ed-boken var nyligen släppt av GW och herrejävlar vad coola Phoenix Lords var.

Vi spelar raskt fram tjugo år, byter stad ett par gånger och föreningar med detta. Det som lockar mig numera är att bygga och måla snygga modeller, samt spela roliga spel med justea människor. Det finns sådana möjligheter till movie moments! Att ensamma gruntar kan vända ett helt slag genom oväntade hjältedåd. Dessutom blir det bra stories, och som rollspelare och teaternörd är det historierna jag är ute efter. (En insladdande Sisters-Rhino som studsade över en flod och sedan eldade upp en tjuga Orker eller Logan som står inne i ett hus i strid med en blod med IG-gubbar och det far gubbar ut ur huset likt romare i ett Asterixalbum. Det är såna ögonblick som är guld värda.)

Jag har lämnat Eldarerna för ca 10 år sedan. Numera är det antingen Imperiet eller bitter-Chaos som gäller. Fokus i spelet är alltid det roliga, samvaron.

Sen kan jag fortfarande gripas av vinstdjävulen lite då och då, och det är inte vackert. Det vet jag. Men det ska nog ge sig om en tio år eller så.

Väldigt intressant att höra...

Vi förstod väldigt snabbt att vi borde ha tagit del av de här berättelserna innan vi kom igång att utveckla. Era tre berättelser har givit mig mer än de otaliga möten vi haft med GW. Det är som ni känner, tycker och säger saker på ett helt annat sätt. Själen finns här, hjärnan finns hos dem. Det är klart att de är helt inne i 40k också. Fast med dem blir det mer prat om IP, pris och spelutformning. Och då har vi även haft tillgång till de mest kända författarna och pratat med dem.

Det här är bättre. Har redan fått upplag till en idé för spelet.

Ordet samvaro hänger sig kvar.

Lite mer inspiration.. googla på "Adepticon team tournament" och kolla in bildresultaten. Där har vi hobbyglädje!

Hjärnan finns hos GW?

Tycker ni ska satsa på 30K, dvs horus heresy, som ägde rum 10 000 år innan det som är 40K. Läs de tre första böckerna i den serien (horus rising, false gods och galaxy in flames), om du inte redan gjort det, så kommer du förstå vad jag menar. Jag tycker personligen det universumet har otroligt mycket möjligheter till intressanta upplägg och det enda som är bättre än space marines är space marines som slåss mot andra space marines Dessutom tycker jag att det finns mycket mer intressanta karaktärer där i form av primarcherna som alla har sin egen berättelse, de är inte riktigt lika svarta och vita som det tenderar att vara i 40K utan det finns lite mer djup. Vissa är magnifika personer och vissa är tragiska och ännu mer intressanta för det.

Bara en sådan sak som att kunna delta i Isstvan-kampanjen med möjlighet att dels välja legion och dels välja lojalist eller förrädare skulle kunna få mig att börja spela sådana spel igen. Eller kunna delta i word bearers/world eaters korståg genom ultramar. Eller... Möjligheterna är oändliga