Äntligen en färdig enhet!
Jag har ända sedan jag började måla aldrig känt att jag är klar med något jag målat. Det finns alltid något mer att göra. Några sista detaljer, highlights eller puts jag spar på grund av tidsbrist.
Senaste halvåret har mitt huvudsakliga projekt varit assassins - och nu är de äntligen färdiga. Det tänkte jag fira med lite riktiga bilder för en gångs skull.
Familjefoto. Callidus kommer alltid vara min baby. Även om jag nog gärna skulle bytt ordningen och målat henne sist. Hade jag vetat vad jag vet nu så hade jag fått till henne mycket bättre.
Jag har jobbat för att ha den glansiga lack & läderkänslan men körde lite variation i färgerna för att de ändå ska skilja sig åt.
Sen har tekniken utvecklats enormt från Culexus, som var den första, till Vindicare som var den senaste.
Hämnaren himself...
Vissa grejer är jag sjukt nöjd med. Som delar av highlights på dräkten och highlights på remmar. Andra, som vissa av skallarna blev lite taffliga. Samt en del färgtekniska delar under resans gång, som att jag insett att jag behöver späda GW-färgerna bättre för att få ett jämnare flow i färgen. Är heller inte helt nöjd med highlightsen på hölstret, där kom Parkinson. Då fungerade däremot de ubertunna linjerna på remmarna bättre. Med den näst tunnaste penseln och genom att alltid dra strecken uppifrån och ner, med modellen till höger om penseln fungerade det bra.
Vissa saker kändes verkligen som sista krystningarna. Att måla kulorna på patronerna var bland det sista, där jag började känna ljuset i slutet av tunneln. Där gick ögonen i kors.
Eversor är jag väldigt nöjd med den röda rustningen och benhjälmen. Det syns inte fullt ut på bilderna men nyanserna är egentligen fler skalor. Så mycket för riktiga bilder
Att försöka följa GWs original i stora drag efter bästa förmåga var rätt roligt, samtidigt som det kan vara frustrerande att inte få till det lika krispigt som förlagan.
Sedan är själva baserna oerhört häftiga. Även om de speltekniskt förstör, så hade det inte blivit lika bra att mecka om dem. Dessutom är jag inte mycket för konverteringar. Jag känner mig fullt nöjd med att försöka få till målningen.
Jag har dessutom gått in för det såpass att det känns som att min teknik utvecklats. Att hitta rätt storlek på penseln gör jättemycket för mig. Jag kör med typ insane för att göra de allra tunnaste linjerna. Så highlight har jag fem olika storlekar på pensel beroende på färg och hur breda linjerna är.
Sen hjälper det till enormt att ha typ 150 färger i olika skalor. För Vindicare använde jag kanske 40+ färger och det var nog inte mer än två-tre gånger jag fick blanda egna nyanser.
Ett av mina absoluta favoritprojekt så långt i hobbyn. Speciellt nu när jag är klar.
Eller, klar och klar. Jag ser nu på bilderna att jag missat lite reparationer här och nåt finger där...
