Om inte detta klipp övertygar dig ska du inte köra dubbla pistoler. punkt.
En oändlig rivstart - resan mot en målad arme
Re: En oändlig rivstart - en nybörjares resa mot en målad ar
https://www.youtube.com/watch?v=A2KJHysK6k8
Om inte detta klipp övertygar dig ska du inte köra dubbla pistoler. punkt.

Om inte detta klipp övertygar dig ska du inte köra dubbla pistoler. punkt.
En oändlig rivstart - en nybörjares resa mot en målad arme
Jag är MAGNETO!

Magnetbonansa och världens bästa trick för att aldrig mer felmontera magneter.
Från detta...

...till detta...

...på tio sekunder.
Enormt tillfredsställande att ha sina egna små "klippdockor" i plast. Förutom att variera vapnen kan jag dessutom göra dynamiska poser.

Hmmm... undrar om denna posen från Codex Astartes verkligen fungerar för att inspirera trupperna.. Eller var det posen för "dra till dig fiendeeld med ditt ansikte"

Bitch, I bust a cap in your ass!

Jetpacken sitter för fan uppochner. Nä, nu skiter jag i det här!

Hudnära rakning, någon?
Jag drabbas av hobbyhybris, ställer mig på kontorsstolen och vrålar "Jag är magnetkungen!"

Magnetisering av vrister & rymdmarinhänder - No sweat
Alla 60+ magneter och inte en enda felpolariserad! De två absolut bästa tipsen jag lärt mig är:
A) Ha en limmat magnet på en pinne som utgångspunkt för alla "kroppsmagneter" så alla vapen får samma polarisering och jag kan switcha fritt mellan alla gubbar.

Denna pinnen utgör numera min "nollpunkt" för alla kommande magnetiseringar.
B) Här kommer det absolut viktigare, bästa och mest tidsbesparande magnetiseringsknepet av dem alla:

När kroppsmagneterna är limmade, låter jag dem torka. Sedan sätter jag på de magneter som ska vara till vapnet/armen och målar på dem. När de väl torkat tar jag loss dem och limmar fast dem i vapnet/armen. Det gör det omöjligt att råka putta in magneten åt fel håll.
Tidigare har jag skrikit och vrålat av ångest medan jag hackat med min exacto för att få loss en felvänd & superlimmad magnet. Aldrig mer!


Magnetbonansa och världens bästa trick för att aldrig mer felmontera magneter.
Från detta...

...till detta...

...på tio sekunder.
Enormt tillfredsställande att ha sina egna små "klippdockor" i plast. Förutom att variera vapnen kan jag dessutom göra dynamiska poser.

Hmmm... undrar om denna posen från Codex Astartes verkligen fungerar för att inspirera trupperna.. Eller var det posen för "dra till dig fiendeeld med ditt ansikte"

Bitch, I bust a cap in your ass!

Jetpacken sitter för fan uppochner. Nä, nu skiter jag i det här!

Hudnära rakning, någon?
Jag drabbas av hobbyhybris, ställer mig på kontorsstolen och vrålar "Jag är magnetkungen!"

Magnetisering av vrister & rymdmarinhänder - No sweat
Alla 60+ magneter och inte en enda felpolariserad! De två absolut bästa tipsen jag lärt mig är:
A) Ha en limmat magnet på en pinne som utgångspunkt för alla "kroppsmagneter" så alla vapen får samma polarisering och jag kan switcha fritt mellan alla gubbar.

Denna pinnen utgör numera min "nollpunkt" för alla kommande magnetiseringar.
B) Här kommer det absolut viktigare, bästa och mest tidsbesparande magnetiseringsknepet av dem alla:

När kroppsmagneterna är limmade, låter jag dem torka. Sedan sätter jag på de magneter som ska vara till vapnet/armen och målar på dem. När de väl torkat tar jag loss dem och limmar fast dem i vapnet/armen. Det gör det omöjligt att råka putta in magneten åt fel håll.
Tidigare har jag skrikit och vrålat av ångest medan jag hackat med min exacto för att få loss en felvänd & superlimmad magnet. Aldrig mer!

Re: En oändlig rivstart - en nybörjares resa mot en målad ar
Enlightment... bliss...
Jag tror jag har fler Vanguardkroppar mm. om du behöver...
Jag tror jag har fler Vanguardkroppar mm. om du behöver...
-Inte regelböjspucko, fluffmongo.
-
Iambroborn
- Inlägg: 653
- Blev medlem: 06 aug 2015, 17:03
- Ort: Göteborg
Re: En oändlig rivstart - en nybörjares resa mot en målad ar
Älskar dina inlägg ^^
Det där med Nollpunktspinne snor jag!
Det där med Nollpunktspinne snor jag!
- NilssonHarHund
- Inlägg: 974
- Blev medlem: 09 okt 2008, 00:22
Re: En oändlig rivstart - en nybörjares resa mot en målad ar
Såhärdå?
NilssonHarHund skrev: https://i.imgur.com/sZwROTW.gifv
Hörde jag dubbla pistoler? Klart grabbarna ska kunna gun-kata!
https://i.imgur.com/qpEDdfp.gifv
Re: En oändlig rivstart - en nybörjares resa mot en målad ar
Mmm.. Åhhh.. Ooooh... Du frågar en hobbyist om denne vill ha mera prylar? Vänta, jag ska bara torka mig om munnen och sluta dregla som en hund på ölkorvskastartävling.Röde skrev:Enlightment... bliss...
Jag tror jag har fler Vanguardkroppar mm. om du behöver...
Kanske ska jag hålla i mig lite tills jag fått ihop skiten jag har framför mig. Men tackar allra ödmjukast, bockar och ber att få återkomma när jag kommit närmare stranden.
Fortsätter bocka & buga - tack för komplimangen. Kul att mina hjärnödem kan vara till nöje.Iambroborn skrev:Älskar dina inlägg ^^
Det där med Nollpunktspinne snor jag!
@Ancalagon & @NilzonGotaDawg - Jag är ledsen men jag tror Equilibrium fick min tvåpistolers libido att krypa in i skalet. Jag fastnade aldrig för den tyvärr. Det kan vara storyn. Eller kanske att Christian Bales styrka som skådespelare är när hans method acting tar honom in i en riktigt skruvad karaktärs inre och får den att komma till liv på duken.
När han spelar enbart ett tomt, coolt ansikte blir det som att han försöker göra "Blue Steel" från Zoolander fast på fullt allvar.

(Ja det är min bild. Internet hade inte kommit på att skapa denna kombo. Nej, det är inte från mitt pojkrum.)
En oändlig rivstart - en nybörjares resa mot en målad arme
Down, down the spiral
Här kommer en absolut motsats till mitt förra bombastiska & självbelåtna utsvävande. Så för den som inte gillar kverulerande, var vänlig fortsätt gå - här finns inget att se.
Till dig som dröjer dig kvar väntar strax en ocensurerad inblick i det vansinne som uppstår varje gång jag målar en modell.
Du är varnad...
Nu har jag primat mina vanguard & sternguard och påbörjar den långa, dryga resan mot att få på all färg på dem.

Det här stadiet hatar jag. Varje lager med färg tar en evighet att måla på. Det krävs minst två lager, ibland tre, för att inte primer ska lysa igenom eller färgen skavas av.

Jag ägnar timmar åt att måla och kommer inte längre än så här.
Jag menar - kolla på det här skiten:

Hur långt tid har det tagit att komma hit? Sex? Åtta? Tio? Jag har inte en jävla aning.
Jag undrar på fullaste allvar varför jag håller på med detta? Sitter timme ut och timme in, böjd över en liten plastbit och söker betvinga färgscheman & styra över vätskornas flytkraft, densitet & placering på millimetern.

Penseln lutad vågrätt och glider in i våtpalettens färgklick, perfekt utspädd av vattnet.
Några strykningar på pappret för att få bort överflödig färg. Sedan finner penselspetsen snabbt sitt mål. Den följer en lodrät linje med stöd från båda händernas fingrar som trycker mot varandra som en desperat spindel.
Tills färgen är tömd. Penseln glider ner i vattnet, ruskas om tills den åter dyker upp, torkas av och läpparna återskapar den spetsiga formen. Den är redo att användas igen.

Den här processen återupprepas igen och igen med knappt märkbart resultat.
Hur många gånger krävs för en grundfärg på en modell, säg metall? Hundra? Femhundra?
För en hel modell? Femtusen?
En enhet om fem? Tjugofemtusen?
Lager på lager. På lager. På. Lager.

Vi återbesöker Christian Bale, denna gång i rollen som Trevor Reznik. Ingen sömn och maniskt arbete parat med paranoia gör inte underverk med det där stomatoleendet.

Penseln återupprepar sitt mönster. Lager på lager.
Är det för detta jag avstår tid från vänner, familj & mina barn. Lägger drösvis med pengar som kunde gå till att amortera på huset istället? Åt helvete med skiten!

Jag ser framför mig att jag lägger ner penseln och ger upp hobbyn. Säljer av grejerna eller ger det till barnen. Använder tiden till något konstruktivt, som att tjäna pengar, laga huset, leka med barnen eller träna.

Äntligen får min trötta kropp vila från slitsamma sittställningar. De där två timmarna sömn jag kapar för att hinna måla tillför mer energi och ork. Mitt fokus ökar och det flyter på bättre i vardagen. Jag kommer nära min familj och mina barn...
Och samtidigt...
Vad är vi om vi viker ner oss inför varje svårighet? Ifall vi väljer att ta den lätta vägen. Inte väljer att härda oss, bita ihop och slita för att förvärva skicklighet och skapa stordåd?
"By striving for perfection, you achieve greaness"
Citatet är från den legendariske fotbollstränaren Vince Lombardi. Lägg in talet från "any given sunday" och ni fattar känslan den liraren förmedlade till sina spelare. Nåväl, amerikanarna är kanske lite mera kåta på "du är din egen framgång" än medelsvensson.

Men en sak är säker - ska du bli bra på något måste du äta bajsmacka. Det krävs de där stunderna av gnidande, slitande & tröskande. Tråkiga stunder som fyller ett enda syfte - att bli bättre på det du älskar att göra.
Den enda belöningen är när du kommer ut på andra sidan, tittar på vad du skapat och ser hur du utvecklats under resans gång.
Det gör det hela värt det.

Här kommer en absolut motsats till mitt förra bombastiska & självbelåtna utsvävande. Så för den som inte gillar kverulerande, var vänlig fortsätt gå - här finns inget att se.
Till dig som dröjer dig kvar väntar strax en ocensurerad inblick i det vansinne som uppstår varje gång jag målar en modell.
Du är varnad...
Nu har jag primat mina vanguard & sternguard och påbörjar den långa, dryga resan mot att få på all färg på dem.

Det här stadiet hatar jag. Varje lager med färg tar en evighet att måla på. Det krävs minst två lager, ibland tre, för att inte primer ska lysa igenom eller färgen skavas av.

Jag ägnar timmar åt att måla och kommer inte längre än så här.
Jag menar - kolla på det här skiten:

Hur långt tid har det tagit att komma hit? Sex? Åtta? Tio? Jag har inte en jävla aning.
Jag undrar på fullaste allvar varför jag håller på med detta? Sitter timme ut och timme in, böjd över en liten plastbit och söker betvinga färgscheman & styra över vätskornas flytkraft, densitet & placering på millimetern.
Penseln lutad vågrätt och glider in i våtpalettens färgklick, perfekt utspädd av vattnet.
Några strykningar på pappret för att få bort överflödig färg. Sedan finner penselspetsen snabbt sitt mål. Den följer en lodrät linje med stöd från båda händernas fingrar som trycker mot varandra som en desperat spindel.
Tills färgen är tömd. Penseln glider ner i vattnet, ruskas om tills den åter dyker upp, torkas av och läpparna återskapar den spetsiga formen. Den är redo att användas igen.

Den här processen återupprepas igen och igen med knappt märkbart resultat.
Hur många gånger krävs för en grundfärg på en modell, säg metall? Hundra? Femhundra?
För en hel modell? Femtusen?
En enhet om fem? Tjugofemtusen?
Lager på lager. På lager. På. Lager.

Vi återbesöker Christian Bale, denna gång i rollen som Trevor Reznik. Ingen sömn och maniskt arbete parat med paranoia gör inte underverk med det där stomatoleendet.

Penseln återupprepar sitt mönster. Lager på lager.
Är det för detta jag avstår tid från vänner, familj & mina barn. Lägger drösvis med pengar som kunde gå till att amortera på huset istället? Åt helvete med skiten!

Jag ser framför mig att jag lägger ner penseln och ger upp hobbyn. Säljer av grejerna eller ger det till barnen. Använder tiden till något konstruktivt, som att tjäna pengar, laga huset, leka med barnen eller träna.

Äntligen får min trötta kropp vila från slitsamma sittställningar. De där två timmarna sömn jag kapar för att hinna måla tillför mer energi och ork. Mitt fokus ökar och det flyter på bättre i vardagen. Jag kommer nära min familj och mina barn...
Och samtidigt...
Vad är vi om vi viker ner oss inför varje svårighet? Ifall vi väljer att ta den lätta vägen. Inte väljer att härda oss, bita ihop och slita för att förvärva skicklighet och skapa stordåd?
"By striving for perfection, you achieve greaness"
Citatet är från den legendariske fotbollstränaren Vince Lombardi. Lägg in talet från "any given sunday" och ni fattar känslan den liraren förmedlade till sina spelare. Nåväl, amerikanarna är kanske lite mera kåta på "du är din egen framgång" än medelsvensson.

Men en sak är säker - ska du bli bra på något måste du äta bajsmacka. Det krävs de där stunderna av gnidande, slitande & tröskande. Tråkiga stunder som fyller ett enda syfte - att bli bättre på det du älskar att göra.
Den enda belöningen är när du kommer ut på andra sidan, tittar på vad du skapat och ser hur du utvecklats under resans gång.
Det gör det hela värt det.

- stormshaft
- Inlägg: 491
- Blev medlem: 25 nov 2011, 23:11
- Ort: Malmö
Re: En oändlig rivstart - en nybörjares resa mot en målad ar
Den mest dramatiska tråden på hela forumet? 
Kanske det roligaste inlägget på hela forumet?
Kämpa på!
Och för vad det är värt, jag håller med dig fullständigt. De första lagerna grundfärg är så förbannat pisstradiga, då ser figurerna alltid ut som skit och man undrar vad man håller på med. Ena stunden sitter man och tittar på ett gäng färdigmålade figurer på hyllan bredvid och sen tittar man på debaclet som står framför en och stirrar på en med sina omålade ögon, och undrar hur fan de någonsin ska gå från grovt fulmålade till något man gärna tittar lite extra på.
Och det är samma sak varje gång man målar, man lär sig inte att det faktiskt blir roligare så fort man får börja med highlights och detaljer, utan man sitter där och suckar åt sina skämt till figurer.
Kanske det roligaste inlägget på hela forumet?
Kämpa på!
Och för vad det är värt, jag håller med dig fullständigt. De första lagerna grundfärg är så förbannat pisstradiga, då ser figurerna alltid ut som skit och man undrar vad man håller på med. Ena stunden sitter man och tittar på ett gäng färdigmålade figurer på hyllan bredvid och sen tittar man på debaclet som står framför en och stirrar på en med sina omålade ögon, och undrar hur fan de någonsin ska gå från grovt fulmålade till något man gärna tittar lite extra på.
Och det är samma sak varje gång man målar, man lär sig inte att det faktiskt blir roligare så fort man får börja med highlights och detaljer, utan man sitter där och suckar åt sina skämt till figurer.
Re: En oändlig rivstart - en nybörjares resa mot en målad ar
Haha, fantastiskt inlägg som vanligt. Det är skönt att se att jag inte är den enda som tar mig en hutt på lördagskvällen 
Är i ett liknande monotont grundstadie själv, håller på med de 32 (!) vapenoptions som tydligen krävs för tre Crisis Suits, jag ska finna styrka i dina klokheter.
Är i ett liknande monotont grundstadie själv, håller på med de 32 (!) vapenoptions som tydligen krävs för tre Crisis Suits, jag ska finna styrka i dina klokheter.
Sebastian Magnusson
-
Elevatorlake
- Inlägg: 2793
- Blev medlem: 13 jul 2014, 12:17
- Ort: Umeå
Re: En oändlig rivstart - en nybörjares resa mot en målad ar
... eller så kör du det blåa med airbrush så tar det typ ingen tid alls 
Now I have become Forgeworld, the destroyer of wallets