Favoritböcker från Black Library

[stormshaft]

Har dykt ner fullständigt i Black Library's 30k-böcker de senaste månaderna när jag insett att det är perfekt med ljudbok när man kör tåg.
Har hunnit plöja genom Unremembered Empire, Betrayer, Angel Exterminatus, Pharos och Aurelian på rekordtid.
Vågar lägga Betrayer i samma fack som Fulgrim när det kommer till bästa boken i serien, trodde aldrig att jag skulle kunna bli intresserad eller känna någonting alls för Angron eller World Eaters. Den var exceptionell.
Pharos hamnade rätt högt upp på listan pga avslöjandena mot slutet av boken, knyter ihop 30k-universumet och 40k-diton på ett häftigt sätt.

Däremot har jag inte läst Scars eller någon av Salamanders-böckerna (Unremembered Empire spoilar ju dock "Vulkan Lives" ganska friskt), så jag får nog anfalla dem snart.

Vilka är era favoriter?

[Elevatorlake]

Håller med om att Betrayer är en av de bättre böckerna och som du säger, innan jag lyssnade på 30K-böckerna var World Eaters väldigt ensidiga och ointressanta för mig men efter den boken är det absolut en av mina favoritlegioner i all deras tragik och motsägelser.

Mina absoluta favoriter är de tre första böckerna i HH-serien och First Heretic. Även Mechanicum tyckte jag var bra. Jag tyckte inte den rätt hypade Legion riktigt levde upp till förväntningarna.

Jag kan tillägga att jag inte är så mycket för de långdragna beskrivningarna av krig och strider i böckerna utan tycker det är ganska långtråkigt, jag tycker "fluffet" är mycket mer intressant.

Jag är på kapitel 28 i Pharos och har hittills inte riktigt bondat med den men då ska jag hålla ut några kapitel till

[stormshaft]

Håller med om att Betrayer är en av de bättre böckerna och som du säger, innan jag lyssnade på 30K-böckerna var World Eaters väldigt ensidiga och ointressanta för mig men efter den boken är det absolut en av mina favoritlegioner i all deras tragik och motsägelser.

Mina absoluta favoriter är de tre första böckerna i HH-serien och First Heretic. Även Mechanicum tyckte jag var bra. Jag tyckte inte den rätt hypade Legion riktigt levde upp till förväntningarna.

Jag kan tillägga att jag inte är så mycket för de långdragna beskrivningarna av krig och strider i böckerna utan tycker det är ganska långtråkigt, jag tycker "fluffet" är mycket mer intressant.

Jag är på kapitel 28 i Pharos och har hittills inte riktigt bondat med den men då ska jag hålla ut några kapitel till

Jag hade faktiskt lite svårt för First Heretic, tyckte Lorgar var så svag och mesig, men han växer ju också ut till en skithäftig karaktär, efter att ha läst Betrayer och Aurelian så insåg jag vikten av First Heretic och i det sammanhanget blev den väldigt mycket bättre.

Annars håller jag verkligen med dig, Legion var trög och tråkig men med en häftig plottwist.
Gillade också verkligen Mechanicum, skitcool! Även om fluffet är "retconnat". Gillade Nemesis också, ligger lite utanför det vanliga fluffet men ändå intressant.

Håller också med dig om att det är fluffet, historierna och alla twists som gör böckerna intressanta. Att läsa om hur en bolter spränger bort ett huvud är liksom inte så intressant när man läst om det i samtliga böcker.
Slutklämmen i Pharos-boken är det bästa med den historien, och när man inser lite vilka som egentligen ligger bakom The Pharos.

Just nu håller jag på att läsa ikapp de böcker jag missat, så ikväll/inatt/imorgon när jag sitter ensam på mitt lok och kör genom de smålänska skogarna så ska jag trycka mig genom Descent of Angels tänkte jag.

[Flogger]

Betrayer är utan tvekan en av de bästa romanerna jag läst, någonsin. Aldrig blivit så förälskad i karaktärer tidigare, inte sedan jag läste Harry Potter

Kharn och Angron har snabbt blivit två av mina favoriter!


Däremot är Thousand Sons också riktigt RIKTIGT bra, lyssnade på ljudboken, unabridged, och Ahriman och Magnus the Red tycker jag om nästan ännu mer än Kharn & Angron, helt Amazing!


Behöver nog läsa Prospero Burns också för om det är något jag verkligen hatar, HATAR så är det Russ och hans djävla idiotvargar...men jag hejar ju på Tusen Söner också

[stormshaft]

Ah! Ja! Thousand Sons och Prospero Burns är också riktigt bra. Den senare är tyvärr rätt trögstartad men den blir helt galen sen. Mycket, mycket läsvärd om man gillar TS.
Vilken känsla av tragedi man fick när man insåg vad Magnus försökte åstadkomma kontra vad han egentligen orsakade.

Ser verkligen fram emot att se Magnus figur sen när FW kommit till Prospero-kampanjen.

[Elevatorlake]

Hmm.... Jag kanske måste ge thousand sons ett försök till. Jag lyssnade några kapitel in i den men tyckte den var så trög att jag faktiskt slutade. Tyckte den var lite seg och han som läste den är inte min favorit.

Det som gör lorgar till en av de primarchs jag gillar mest, och även angron för den delen, är just hur imperfekt han är. Det gör mycket intressantare karaktärer tycker jag, lite oförutsägbarhet och mycket utrymme för variation.

[stormshaft]

Hmm.... Jag kanske måste ge thousand sons ett försök till. Jag lyssnade några kapitel in i den men tyckte den var så trög att jag faktiskt slutade. Tyckte den var lite seg och han som läste den är inte min favorit.

Det som gör lorgar till en av de primarchs jag gillar mest, och även angron för den delen, är just hur imperfekt han är. Det gör mycket intressantare karaktärer tycker jag, lite oförutsägbarhet och mycket utrymme för variation.

Ja det står rätt klart att det är förrädarna som är de intressanta, och inte bara primarkerna utan även de "vanliga" som Argel Tal, Kharn och Ahriman. Trodde jag skulle ha svårt för Guilliman, att han och Dorn skulle vara alldeles för lika varandra i sättet men det är rätt uppenbart att så inte är fallet. Jag har alltid gillat Sanguinius och Blood Angels, men tycker han är lite "för god" i Pharos, och Fear to tread var inte så bra som jag hoppats på, även om fluffbiten med förklaringen till Black Rage kändes givande.

[Elevatorlake]

Hmm.... Jag kanske måste ge thousand sons ett försök till. Jag lyssnade några kapitel in i den men tyckte den var så trög att jag faktiskt slutade. Tyckte den var lite seg och han som läste den är inte min favorit.

Det som gör lorgar till en av de primarchs jag gillar mest, och även angron för den delen, är just hur imperfekt han är. Det gör mycket intressantare karaktärer tycker jag, lite oförutsägbarhet och mycket utrymme för variation.

Ja det står rätt klart att det är förrädarna som är de intressanta, och inte bara primarkerna utan även de "vanliga" som Argel Tal, Kharn och Ahriman. Trodde jag skulle ha svårt för Guilliman, att han och Dorn skulle vara alldeles för lika varandra i sättet men det är rätt uppenbart att så inte är fallet. Jag har alltid gillat Sanguinius och Blood Angels, men tycker han är lite "för god" i Pharos, och Fear to tread var inte så bra som jag hoppats på, även om fluffbiten med förklaringen till Black Rage kändes givande.

Guilliman är kanske den tråkigaste primarchen men sedan kurze kallade honom "the avenging beancounter" kan jag verkligen identifiera mig med guilliman

[Serpent]

Även om det inte är Heresyserien så rekommenderar jag starkt Night Lords Omnibusen. Väldigt intressant att se deras oerhört cyniska och kompromisslösa infallsvinkel på det hela.

Jag håller med om att Betrayer är en bra bok, gillar även de tre första i Heresyserien. Intressant med vänskapsband som prövas och slits itu. Så är jag en teatermupp också... Fulgrim är jag inte helt såld på, och novellen med samma karaktärer ska bara undvikas likt skolmatsalens blodpudding och potatisplättar. Har faktiskt dragit mig för att läsa så mycket mer HH just nu, eftersom jag tycker att det är väldigt många av böckerna som inte riktigt håller måttet.

[katzenjammer]

Jag gillade mechanicum-triologin väldigt mycket. Gaunts ghost-historierna är blandade.