Grosseri om Lemartes och Astorath. [En annan del av Baal]
Postat: 08 mar 2011, 15:23
OBS! texten här under är ett skämt, inte ett försök till fluffskrivande
Berättelsen grundar sig i min frustration över att Lemartes och Astorath har ganska osmidiga wargearval...
Tre Sanguinary Priests sitter och dricker kaffe för sig själva och tänker på Kejsaren och Sanguinus. En helt vanlig dag, helt enkelt. De har precis gått sina ronder och sett till de sovande Death Company medlemmarna, vänt på dem för att undvika liggsår, sett till att de fått i sig sin näring, bytat lakanen om de gjort på sig i sömnen. Plötsligt kommer en fjärde Sanguinary Priest inspringande i rummet, skakande av knappt tillbakahållen skratt.
"Bröder! Ni måste se det här, de har väckt Lemartes och nu försöker han ta av sig sin jump pack igen!"
Plötsligt blir det liv i kafferummet när de tre prästerna försöker resa sig samtidigt och i sin iver att komma först fram att titta på spektaklet välter de nästan omkull varandra. En snabb sprint in till Lemartes rum och de får belöning för sin iver. Mitt i rummet står Lemartes och försöker komma åt jump packen på sin rygg medan Dante försöker hindra honom.
"Gnnnnnnnuuugh!" Grymtar Lemartes när han försöker vrida sina armar i onaturlig vinkel för att komma åt releaseknappen.
"Nej, fy!" ropar Dante och springer runt honom. "Så får man inte göra! Släpp!"
"Jag... Vill... HA BORT DEN HÄR FÖRBASKADE GREJEN!!" skriker Lemartes i frustration.
"Vi har gått igenom det här förr! Sluta trilskas nu!"
"NEJ! Jag vill ha av den!"
Dante suckar. "Lemartes. Nu är du en stygg pojke igen. Tvinga mig inte att slå dig med din toffel!"
Lemartes stannar upp. "Det skulle du inte våga!" Säger han, men låter tveksam. "Astorath har sagt..."
"'Astorath har sagt...'" härmar Dante. "Väx upp nu, för Kejsarens skull."
"Nej! Jag vill inte! Ta av den!" Lemartes lägger sig på marken och slår och sparkar i golvet. "Ta av den, ta av den, ta av den! Jag vill åka Rhino!"
Dante byter kvickt taktik när han inser att Lemartes kommer vägra gå ut i strid när han var på det här humöret.
"Såja, såja, Lemartes lille. Kom nu här och sätt dig i farfar Dantes knä," snyftande reser sig lemartes från golvet och gör som han blivit tillsagd. "Du får ju åka stormraven istället. Blir inte det bra? Flyga! Och prata med den där Death Company Dreadnaughten du tycker så mycket om?"
Lemartes hulkar. "Jag vill inte."
Dante suckar. "Jag vet att det är jobbigt. Men jag och Astorath tar inte heller av oss vår Jump Pack. Inte ens när vi ska sova. Varför kan du inte bara använda din jump pack i strid som vi? Eller åka stormraven?"
"För att jag vill åka Rhino!" säger Lemartes och surar. "Ta av mig den!"
Dante ger upp och anropar Astorath över voxspeakern. "Astorath, Lemartes är kinkig igen. Du får ta hand om det här nu, det var du som tvångt skulle skona lipsillen." Han sväntar inte på svar och stänger av sin voxspeaker. "Nu stannar du här, och håller dig lugn!"
"Vill inte!"
"Astorath kommer snart, så får ni två ha ett litet samtal."
Dante börjar gå mot utgången och prästerna springer kvickt och gömmer sig tills han gått, sedan väntar de på att Astorath skall komma, vilket han gör ganska snabbt.
Inne i rummet har Lemartes börjat kämpa för att nå knappen igen, oförmögen eller ovillig att förstå att det krävs en kamrats hjälpande hand eller ett skott från fientlig multimelta för att få bort apparaten ifrån rustningen. Astorath kommer in i lagom tid för att se Lemartes springa runt i cirklar i jakt på sin egen rygg. Han skrockar och skakar faderligt på huvudet. Ja, si ungdomen.
"Lemartes lille. Hur är det fatt?" frågar han tröstande.
"Dante dum! Jag vill åka Rhino!" muttrar Lemartes. "Jag vill åka drop pod! Jag vill inte åka i flygande landraider wannabe!"
"Äh, strunt i det nu. Sånt är livet med the Black Rage."
"Men alla andra i Death Company får ju åka!" hävdade Lemartes bestämt. Det hade han sett med egna ögon!
"Ja, men de är ju inte som du, lille bror. Du är ju smart! Titta på de andra! De dreglar! Dreglar du?"
Lemartes tänker efter. "Nej."
"Det betyder att du är en smart pojke," berömde Astorath "Och smarta pojkar åker inte Rhino eller Drop Pod. Smarta pojkar flyger flygplan! Se på mig och Dante, eller till och med Sanguinor. Vi har Jump Packs på oss. Dreglar vi?"
Lemartes är tyst en stund. "Nej."
"Just det. Vilket betyder..?"
Lemartes är tyst en låååång stund. "Att... Att de som inte dreglar åker Storm Raven?"
Astorath nickar bredvilligt. "Precis."
"Jag önskar jag fick dregla istället."
"Jag vet gubben. Men vi är de vi är. Kom nu så går vi till prästerna och ser om de kan ordna fram två talrikar glass åt oss!"
Och så var det lilla jump pack bekymmret löst. För den här gången.
Tre Sanguinary Priests sitter och dricker kaffe för sig själva och tänker på Kejsaren och Sanguinus. En helt vanlig dag, helt enkelt. De har precis gått sina ronder och sett till de sovande Death Company medlemmarna, vänt på dem för att undvika liggsår, sett till att de fått i sig sin näring, bytat lakanen om de gjort på sig i sömnen. Plötsligt kommer en fjärde Sanguinary Priest inspringande i rummet, skakande av knappt tillbakahållen skratt.
"Bröder! Ni måste se det här, de har väckt Lemartes och nu försöker han ta av sig sin jump pack igen!"
Plötsligt blir det liv i kafferummet när de tre prästerna försöker resa sig samtidigt och i sin iver att komma först fram att titta på spektaklet välter de nästan omkull varandra. En snabb sprint in till Lemartes rum och de får belöning för sin iver. Mitt i rummet står Lemartes och försöker komma åt jump packen på sin rygg medan Dante försöker hindra honom.
"Gnnnnnnnuuugh!" Grymtar Lemartes när han försöker vrida sina armar i onaturlig vinkel för att komma åt releaseknappen.
"Nej, fy!" ropar Dante och springer runt honom. "Så får man inte göra! Släpp!"
"Jag... Vill... HA BORT DEN HÄR FÖRBASKADE GREJEN!!" skriker Lemartes i frustration.
"Vi har gått igenom det här förr! Sluta trilskas nu!"
"NEJ! Jag vill ha av den!"
Dante suckar. "Lemartes. Nu är du en stygg pojke igen. Tvinga mig inte att slå dig med din toffel!"
Lemartes stannar upp. "Det skulle du inte våga!" Säger han, men låter tveksam. "Astorath har sagt..."
"'Astorath har sagt...'" härmar Dante. "Väx upp nu, för Kejsarens skull."
"Nej! Jag vill inte! Ta av den!" Lemartes lägger sig på marken och slår och sparkar i golvet. "Ta av den, ta av den, ta av den! Jag vill åka Rhino!"
Dante byter kvickt taktik när han inser att Lemartes kommer vägra gå ut i strid när han var på det här humöret.
"Såja, såja, Lemartes lille. Kom nu här och sätt dig i farfar Dantes knä," snyftande reser sig lemartes från golvet och gör som han blivit tillsagd. "Du får ju åka stormraven istället. Blir inte det bra? Flyga! Och prata med den där Death Company Dreadnaughten du tycker så mycket om?"
Lemartes hulkar. "Jag vill inte."
Dante suckar. "Jag vet att det är jobbigt. Men jag och Astorath tar inte heller av oss vår Jump Pack. Inte ens när vi ska sova. Varför kan du inte bara använda din jump pack i strid som vi? Eller åka stormraven?"
"För att jag vill åka Rhino!" säger Lemartes och surar. "Ta av mig den!"
Dante ger upp och anropar Astorath över voxspeakern. "Astorath, Lemartes är kinkig igen. Du får ta hand om det här nu, det var du som tvångt skulle skona lipsillen." Han sväntar inte på svar och stänger av sin voxspeaker. "Nu stannar du här, och håller dig lugn!"
"Vill inte!"
"Astorath kommer snart, så får ni två ha ett litet samtal."
Dante börjar gå mot utgången och prästerna springer kvickt och gömmer sig tills han gått, sedan väntar de på att Astorath skall komma, vilket han gör ganska snabbt.
Inne i rummet har Lemartes börjat kämpa för att nå knappen igen, oförmögen eller ovillig att förstå att det krävs en kamrats hjälpande hand eller ett skott från fientlig multimelta för att få bort apparaten ifrån rustningen. Astorath kommer in i lagom tid för att se Lemartes springa runt i cirklar i jakt på sin egen rygg. Han skrockar och skakar faderligt på huvudet. Ja, si ungdomen.
"Lemartes lille. Hur är det fatt?" frågar han tröstande.
"Dante dum! Jag vill åka Rhino!" muttrar Lemartes. "Jag vill åka drop pod! Jag vill inte åka i flygande landraider wannabe!"
"Äh, strunt i det nu. Sånt är livet med the Black Rage."
"Men alla andra i Death Company får ju åka!" hävdade Lemartes bestämt. Det hade han sett med egna ögon!
"Ja, men de är ju inte som du, lille bror. Du är ju smart! Titta på de andra! De dreglar! Dreglar du?"
Lemartes tänker efter. "Nej."
"Det betyder att du är en smart pojke," berömde Astorath "Och smarta pojkar åker inte Rhino eller Drop Pod. Smarta pojkar flyger flygplan! Se på mig och Dante, eller till och med Sanguinor. Vi har Jump Packs på oss. Dreglar vi?"
Lemartes är tyst en stund. "Nej."
"Just det. Vilket betyder..?"
Lemartes är tyst en låååång stund. "Att... Att de som inte dreglar åker Storm Raven?"
Astorath nickar bredvilligt. "Precis."
"Jag önskar jag fick dregla istället."
"Jag vet gubben. Men vi är de vi är. Kom nu så går vi till prästerna och ser om de kan ordna fram två talrikar glass åt oss!"
Och så var det lilla jump pack bekymmret löst. För den här gången.