Jag har börjat peppa till inför resan till Adepticon, Chicago April 2012, genom att kontakta lite snubbar jag lärde känna förra resan.
Alteftersom jag skrev detta kom jag på att jag lika gärna kunde passa på att skriva lite battle reports när jag ändå var igång. Notera att man var tvungen at vinna samtliga matcher under fredagen för att få vara med i finalen på söndagen (250 pers på fredagen och 16 på söndan)
Match ett: Rob B aer a.k.a Mad B oy Ge nious
Robs nick passar honom bra, han ser extremt ung ut, men jag gissar att han är runt trettio trots att han ser ut som en trettonåring. Han äger Spikey Bitz, vilket alla som hänger på BOLS säkert känner igen. Killen spelade en fruktansvärt rörig armé som var grots som lekte IG, det fanns inte en enda modell på spelbordet som man kunde begripa vad det föreställde. Jag fick konstant fråga vad varenda skruttig leksaksbil var tänkt att föreställa, och fick lite av en chock när jag insåg att jag i min förvirring och nervositet inför den första matchen glömt bort vad det var som stod på hans armélista och deployat som om det vore en orkarmé på andra sidan bordet. Jag blev lite svettig när han började skjuta och först då begrep att de sex skräphögarna som stod på en kulle inte var ork buggies utan hydror! Hursomhelst, på bordet bredvid spelade Shaun Kemp, en extremt kul kille som jag träffat på ETC 2010 och medans Rob höll på och deploya, sa han högt till mig att Rob är en erkänt duktig spelare och inte alls är den typen som skulle försöka sig på några smutsiga trick. Med tanke på hur tydligt och hur högt han sade dessa ord insåg jag att syftet med hans uttalande var att Rob skulle höra det och inte spela lika fult som vanligt.
I runda två hade jag avancerat med min Land Raider och såg till att hålla mig ungefär 24" från Robs närmaste meltaproppade chimera. I hans runda tre slarvade han den chimeran fram ca 16", sen hoppade han ut och tänkte skjuta en 6" meltasalva. Jag hade då (klokt nog) en markering i terrängen var chimeran stod innan hans förflyttning och bad honom göra om förflyttningen från den markeringen med mer noggrann mätning. Tappert gjorde han det och slutade sin move 12" från min raider. Märkligt nog hoppade han likförbannat ut med sina veterans och skjöt en meningslös 9" salva mot min raider. Det var mycket bra för mig. En annan sak som var bra var att han inte förutsåg min charge ur raidern nästa runda, så att jag kunde hoppa på veterans, battle psykers och ccs (som var objektiv) med mina terminators i runda två. Min droppande iron clad tog också absurda mängder S7-skytte, och på samma flank (det var spearhead) kom min 10-manna fistehet i sin rhino och plocka ett objektiv i lugn och ro.
Vinst trots hårda förluster
Match två:
Jäkligt kul match mot en trevlig prick som var helnöjd med att ha vunnit sin första match på Adepticon. Killen var lång och tjock och skäggig, säg ut som den amerikanske jultomten och var minst lika trevlig. Han spelade BA och suckade under runda tre i vår match då han hade nästan hela sin armé i min deployment zone och böjde sig och sträckte sig efter sina gubbar som hamnat så långt bort, då sa han: "Fat guys should not play assault armies, -the belly is really in the way"
Jag vann på grund av att han felprioriterade sina mål grundligt och jagade iväg med både mephiston och en furioso librarian dread ut till det hörn där min thunderfirecannon stod i sin ensamhet... -han hade behövt dom killarna i sin stora frontattack som jag vann fint. Vinst igen
Match tre:
Jag minns tydligt när jag gick till mitt spelbord inför den tredje matchen. Jag var grymt nöjd med att ha vunnit två raka segrar och tänkte att det nog kommer att bli tufft nu match 3 och framåt. Jag ser då en smårund lirare med mörk tintinfrisyr och bockskägg stå och flina vid mitt bord. Jag känner igen honom från nån bild på internet och tänker att "ja... nu blir det fanimej tufft". Killen tittar på min Sverigetöja och har nog liknande tankar. Precis när jag kommer fram och ska ta i hand säger han "You're playing ... GOATBOY!" Ok, jag förstår att det låter sjukt töntigt, ungefär som om Egge skulle säga "Du skall nu möta ... EGGE!"
Själva matchrapporten finns att läsa på BOLS, match 3 är hans lilla rapport om mötet med den förvirrade svensken. http://www.belloflostsouls.net/2011/04/ ... -bust.html
Som ni kanske förstår blev vår match mer en uppvisning i tärningstur än skicklighet, och det var ungefär här jag insåg att fru Fortuna äntligen bestämt sig för att ett års oflyt på svenska turneringar räcker för stackars Gonka, och den snälla damen återgäldade mig ordentligt för de kval och orättvisor jag genomlidit genom att välsigna mig i de tolv (!) matcher jag spelade under tre dagar i Chigago.
Hursomhellst, jag skicka detta till Thomas häromdagen:
Hello there Thomas!
I am Henrik, the lucky Swede who sneakily put a spell on your dice last Adepticon. I would like to thank you for putting up a tremendeous sport during our game, despite your pathetic dice performance. As I am returning 2012 (along with seven countrymen), I hereby offer you the chance to revenge last year's fiasco. So, what about grudge on Thursday evening? Myself and my friends, are going to hang in the halls during the evening. ... So what do you say?
Best Regards,
Henrik Lampén
och detta var hans svar:
I think I'm coming up Thursday so a rematch sounds awesome to me. It was a pleasure playing you and I hope my dice work a bit better this next time hehe. What are you planning on bringing down besides crazy alcohol?
Match fyra:
I nästa match match mötte jag Thomas kompis, jag har glömt vad han heter men minns hans nick: "Caldera", han skriver också för BOLS och spelade en DE armé målad av Goatboy. Detta var första och enda (!) gången jag mött Dark Eldar i den senaste codexen. Det var Dawn of war, och jag tror att hans fall var att han rushade fram med sina raiders för att förgöra de tacticals jag deployat i ena hörnet. Jag sprängde i princip alla hans transporter i runda ett och två och sen var det lite slumpspel då jag inte visste vad det var han hade, men med lite flyt gjorde rätt moves (typ chargade Vect med Iron Clad, -vilket tydligen var smart, men det visste jag inte då
Vinst igen! vilket innebar att jag var kvalificerad till söndagsfinalen! Hurra!!!
Söndagen, match 5:
Mötte Rick Johnsson, en Canadensare som spelade Orker. Han spelade en hordlista som INTE var ledd av Ghaz. Han hade en BW och en handfull Kanz plus en Deff dread och två 10:or lootas. Orker är inte mitt favoritmotstånd, och efter hans deployment insåg jag att killen spelade tillräckligt "svenskt" för att det skulle bli en tuff match. Jag deployade extremt safe, men han lyckades ändå på nåt jäkla vis få los på min typhoonskvadron med sin deff dread som snyggt sänkte bägge typhooner genom cover med ett par big shootas! Matchen gick inget vidare därifrån (han hade bara en enda big shoota som hade los till min thunderfire i runda två... och den prickade tech marinen, -och jag slog en etta på savet...
Jag hade min chans i runda fem, jag hade ju sista rundan även i denna match (jag förlorade åtta av åtta slag om vem som ska börja -mina motståndare valde i samtliga fall att börja, och jag ville gå tvåa i alla matcher!), ... hursomhelst tog jag i runda fem beslutet att det skulle gå åt hellskotta om det blev en runda sex, så jag tankshockade in mig på ett par objektiv, samt gateade min ensamma libbe mitt på ett objektiv (Ricky hade sjysst nog lämnat en lagom plats för honom mitt på objektivet mitt i en boysenhet.) så där var det vinst i runda 5. Det blev en runda sex, så det gick åt hellskotta.
match 6:
Nu mötte jag en skön kille från californien, Recce Robbins, Han spelade en extremt shooty SW armé med Bjorn som boss. Jag tror han hade 21 missile launchers, tre lasplas raxxors, två asscannon raxxors, en asscannon dread samt plasmacannon bjorn. Han sänkte min LR i runda ett med en asscannin genom cover. Mina terminators och libben blev pinnade, vilket inte var helt i form med min stridsplan... På nåt mirakulöst sätt lyckades jag vinna matchen med en från reserv sent inkommande tia tacticals samt min thunderfire som stod listigt placerad bakom ett berg och kunde endast skjuta på fiender som var inne i min planhalva, och jäklar vad det small när dom gjorde det!
VINST!!!
Kolla in denna länk för Recces kommentarer och vidare väskapsutväxling:
http://www.frontlinegaming.org/2011/12/ ... his-hobby/
Match 7:
Mike Hoffman. En lugn och skön kille som måste ha spelat väldigt bra med den konstiga armé han spelade (förresten finns alla finallistor här: http://bloodofkittens.com/blog/2011/04/ ... -anyalsis/). Han gjorde nån tankevurpa i början av matchen och lät mig ta mark där han inte borde (det var quarters), och gav upp redan i runda två. Han berättade det dock inte förrens i runda fyra, då han berättade att han mer eller mindre bara flyttat runt sina gubbar mest för att få tiden att gå. Rätt skum match, som jag vann på ett lite snopet sätt som inte kändes speciellt mäktigt.
men... VINST!
Match 8
Clark W. Orkar inte berätta så mycket mer än att det var en skitskalle som spelade en ascool armé (3 dundereldare, shrike, cassius och 10 dunderminators). Han hade första rundan. Jag hade vinst i slutet av runda fem, strax före hans runda sex annonserade dom 15 minuter kvar, - han insisterade på en runda sex, jag gick med på det. Han spelade sin runda sex vääädligt långsamt och placerade sig i vinstposition och pysslade på tills domarna ropade "dice down". Det enda jag behövde göra i min halva av runda sex var att flytta två speders fram till ett objektiv så hade jag vunnit. Men det fick jag inte. Förbannat tråkig avslutning på en fantastisk turnering. Dock var jag både febrig och rejält packad senare på kvällen och var inte sen att svara på frågor om min sista match som "alla" hade hört hade slutat helt fördjävligt. Jag tror att den där Clark hållt sig borta från alla större event sedan dess. ... och med den synvinkeln tycker jag faktiskt att även denna otrevliga upplevelse bar god frukt i och med att ett fuskis av värsta klass uppmärksammats och förmodligen haft det ganska tufft med sitt ryckte.
Som kort avslut (jag måste gå och lägga mig nu), så sammanfattar jag den här historien med att jag på nåt vis lyckades maxxa min 40k-skill (och tur) till den största och ballaste turneringen jag varit på. Jag har inte ens nämnt den otroligt tokroliga lagturneringen då vi bjöd på turkisk-pepparshots och sjöng Helan Går som avslut till varje match, där vi dessutom vann "Most Awesone Team" (best sports).
Jag måste slutligen säga att den mottagningen vi fick av jänkarna var helt otrolig, jag har rest mycket under mitt liv men aldrig någonsin erfarit något liknande. Så, om ni undrar varför vi som varit där verkar så fånigt entusiastiska över vår resa, så handlar det till stor del om den generositet och vänlighet som vi möttes av.
/Henrik