Turneringsklimatet just nu. Lite debatt.

[Mortarion]

Nu har inte jag varit på så många turneringar själv, och anser mig själv vara relativt newbie i spel. Den stora diskutionen har som jag förstått det handlat om hur man bäst ska sammanföra powergaming och fluffspelare så båda får ut mer av samma turnering, utan att ta bort/minska den delen som båda "läger" finner roligast.

Skulle inte ett sätt, att premiera dom som verkligen lägger ner sin själ i modellandet (måla och konvertera) och byggandet (armelistor) av sin arme, utan att ta bort från själva tävlingspelandet, vara att man inför ett grand price inom varje kategori, lite som ett slayer sword.

Tex, man inför 4 grand prizes:
best painted: Årets snyggaste arme, röstas fram av turneringsledarna.
best converted: Årets coolaste konvertering, röstas fram av turneringsledarna
best general: Flest 1:a platser under året.
Coolest armylist: Röstas också fram av turneringsledarna. Inget med ranking eller målning, utan bara, vilken arme var "häftigast/coolast/mest udda" i år.

Som pris kan man säga att man tar en viss summa från varje turnering, som ger ranking, typ 5 kr per spelare eller dylikt. som sedan delas jämt mellan dom olika priserna. Prisutdelningen skulle ju sedan kunna läggas på SM, för att göra det till ett större evenemang och inte bara ytterligare en turnering.

Det låter som en riktigt bra idé. Särskilt om man kombinerar den med en idé som kom fram i den andra tråden.

Alla större turneringar innebär ju idag att man kvalar till SM på placering. Ju större turnering, destu fler kvalplatser. Säg att man skulle göra samma sak med målning och sportsmanship och ha tre separata SM-turneringar, samlade på en plats. Så om man t.ex. kommer tvåa i best painted på en stor turnering så kvalar man till SM-målningsturneringen (med den armén, men inte nödvändigtvis samma lista) där snyggt målade arméer från olika turneringar spelar. Vem som faktiskt vinner i de turneringarna spelar kanske inte så stor roll, men i samband med dem har man omröstningar till Grand prize för målning och sportsmanship. I målningsbiten röstar alla deltagarna i alla tre turneringarna och i sportsmanship röstar deltagarna i den turneringen.

Sen kan man lägga till separata priser som coolast konvertering och coolast armélista som du säger. Lite som en Oscarsgala för Sveriges 40k-scen.

[kombat]

Ok tror jag blev lite missförstådd. Jag anser inte att målning skall uteslutas självklart skall alla spela med målade modeller. Dock anser jag att målning skall vara en egen tävling.

@Röde om folk kommer tycka att best General är den viktigaste delen så är det väl upp till folk att avgöra det, men jag tycker fortfarande att folk speciellt folk som klagar över turneringsklimatet överlag fokuserar för mycket på motståndaren och vad denne spelar. Spela med en arme man själv tycker är rolig att spela med så spelar motståndet mindre roll.

[egge]

Jag blev sjukt sugen på att att göra en turnering som har olika priser i alla de nämda delarna men det är målningsbiten som är ranking-meriterande.

Att måla snyggt är skicklighet. Att vinna en match är internet och tur i okompat. Jag har otur för jag har köpt nids och utan att spela en av de där internetlistorna så är jag kass spelare. Målning gör att jag kan ta mig tid och måla upp en armé som ger mig fördel i en turnering i jämförelse med dem som skiter i målning för att spela med bästa armén. Alla kan måla snyggt. Ta mer tid på dig. de enda som inte målar snyggt är de som inte tar sig tid till det.

Målningen är viktig och den del utav hobbyn jag anser har störst skicklighetsfaktor i. Folk pratar om att spelskicklighet är det enda som gäller i en turnering. Det är helt fel. Det handlar om att ha kul. Och då kommer frågan om det är roligare att spela mot snygga arméer eller fula eller samma sak. Jag är helt övertygad om att 99,9% egentligen vill möta snygga coola arméer istället för omålade. Men vi skall inte premiera det? Utan vi skall premiera det som egentligen är helt fel med en turnering?

Jag är helt övertygad om att målningspoäng genererar att folk lägger lite extra tid på sin armé i jämförelse med att endast ha en best painted eller ignorera målning. Jag är ett bevis på det. Målningspäng kommer således göra det hela till en mycket bättre upplevelse och mycket roligare.

Därför tycker jag att målningspoäng skall vara en betydande faktor. Det finns nästan bara turneringar som ignorerar målningsaspekten. Det tar tid och är jobbigt att bedöma. Det är så jäkla synd då jag slutade med att ge mina figurer målningsuppmärksamhet/reperation när målningspoäng inte är med.

Är det inte målningskrav spelar jag med omålat.
Är det inte målningspoäng kan jag lika gärna låna in en häxblandning med figurer.
Är det inte 100% krav på WYSIWYG så kommer jag ha lite lösa antaganden med mina figurer.
Är det endast pris till best painted så ser jag det som att det inte är målningskrav.

Är det målningspoäng där det är en betydande del målningspoäng så ser jag till att min armé är konventerad, basad snyggt, highlightad och har ett tema.

Jag är inte ensam med denna inställning. Majoriteten utav de rankingspoängsräknande spelarna tänker exakt likadant.

[jeppeapan]

Banna egge!

[JayNil]

En reflektion.

Diskussionen kring vem som äger rätten till att definiera spelet, "Generalen" eller "Hobbyisten", är intressant.

I ett strikt historiskt perspektiv får man väl säga att båda har 50% del i spelet? Det har väl aldrig varit GWs ambition att modellerna ska spelas omålade? Det har heller aldrig varit uttalade krav på någon sorts standard för målningen för att få deltaga i spelet? De ambitionerna och kraven har spelare applicerat själva på produkten.

Det här är ett fenomen som ofta uppstår när man skapar officiella och sanktionerade tävlingar och turneringar i företeelser som från början aldrig var tänkta att tävlas i på det sättet.

Det finns många sporter där hobby har gått från lek till allvar (om uttrycket tillåts) och där samma problem har uppstått. I stort sett alla e-sporter och alla x-gamessporter lider av samma utveckling.

Det var aldrig Richard Garfields syfte att skapa ett kortspel (Magic: The Gathering) där man skulle utse en världsmästare. Han var t o m moståndare till att skapa ett turneringsklimat runt produkten. Det är människans drivande kraft att alltid vilja mäta styrkeförhållande som driver på en sådan utveckling. Magic är idag väldigt segregerat. De som spelar för att det är roligt - de som spelar för att vinna priser och tjäna pengar. Aldrig mötas de två.

Går det att tävla kommer det alltid finnas en strävan att nå perfektion - det får man någonstans acceptera. I samma stund som man börjar anordna tävlingar där man utser en mästare och delar ut en trofé utifrån kvantitativa meriter, har spelet segregerats. Det är i gränslandet mellan "Generalen" och "Hobbyisten" som friktionen uppstår. När spelare från den ena kategorin försöker applicera sina värderingar på den andra och "spiller över" sin mentalitet.

Min känsla är att figurspel inte är där riktigt ännu, det finns fortfarande en vilja att hålla gruppen intakt. Det märks, om inte annat på den här debatten, att alla inte är överens om att kvantifierbara resultat är den högsta graden av framgång och att det finns andra värden än att "mosa moståndaren", som någon skrev.

Att man försöker hitta vägar runt turneringssegregationen är absolut hedervärt, men med stor sannolikhet kommer "Generalen" att vara den som till slut äger rätten till att definiera spelet. Kvantifierbara och mätbara resultat smäller högre än subjektiva bedömningar (målning och "bästa kompis").

Slutligen en parallell till idrottsvärlden. http://www.topendsports.com/world/lists ... sports.htm listar de 25 mest populära sporterna i världen utifrån antalet besök på Wikipedia.

Det finns en (1) bedömningssport med bland de 25 idrotterna. Det är gymnastik, på sextonde plats. I de övriga tjugofyra idrotterna är det kvantifierbara och mätbara resultat. Man kan möjligen hävda att boxning (8) är en bedömningssport, men det är trots allt antalet slag som räknas. Den enda idrotten på listan där "kvaliteten" på utförandet är avgörande för poängen är gymnastik. Ett mål i fotboll är värt lika mycket oavsett hur det görs.

"Hobbyisten" för således en hopplös kamp och det gillar eller ogillar man beroende på vilket ben man står.

Ursäkta väggen.

[Ogglas]

Boxning är i allra högsta grad en bedömningsport. Om du inte vinner på KO förstås. Annars är det 3st poängdomare som som avgör antalet slag som anses träffa motståndaren och detta är väldigt subjektivt utifrån vilken vinkel man bedömer matchen.
Sorry, ruggigt off topic.

Jag tror oxå att det kommer att bli, eller snarare det har väl redan blivit en delning. Jag, och majoriteten av mina polare är inte intresserade av att åka på turneringar.
Vi spelar hellre med grymt snygga pch roliga arméer på snygg terräng än att åka och bli mosade av 9 silversprayade necron flyers eller vad det nu är som gäller för tillfället.

Känns oxå rätt skönt att inte behöva engagera sig i dom här humoristiska regelfrågorna som aldrig hade uppstått i våran spelgrupp. Bara att det finns nån grupp som klargör alla regler och implementerar hittepå regler om att tex flyers bara får skjuta bortom 8 tum gör en ju inte mer sugen på att åka på turneringar.

[JayNil]

Boxning är i allra högsta grad en bedömningsport. Om du inte vinner på KO förstås. Annars är det 3st poängdomare som som avgör antalet slag som anses träffa motståndaren och detta är väldigt subjektivt utifrån vilken vinkel man bedömer matchen.
Sorry, ruggigt off topic.

Du har givetvis helt rätt. Det var det min invändning handlade om också. Men det är ingen bedömningssport i den meningen att "vackra" slag ger fler träffpoäng. En "vacker" boxare förlorar om han träffar mindre ofta än en "ful". En träff är en träff även om man står i en hörna och pumpar mot magen.

[Atnas]

Kan bara ge respons till den ursprungliga posten, för många sidor Jag har inget sug att delta på 40K turneringar eftersom de armélistor jag kikar på från turneringar är så otroligt tråkiga. Skulle gärna delta i en turnering där bara 40% är battle points, trots att jag inte klarar mer än tabletop standard när jag försöker mitt bästa med målandet. Tycker det är lite synd att i princip alla turneringar i Sverige handlar om stenhårda listor där ytterst lite handlar om tema, fluff eller intressanta listor.

[jeppeapan]

Banna inte JayNil!

[Zurken]

Först måste jag säga, WoW, vilken tråd! Fantastisk läsning, med goda argument på båda sidor.

Jag är en av dem som utan att skämmas skulle spela med omålade modeller ifall det tilläts. Även om jag måste erkänna så att målning, speciellt snyggt målade modeller höjer stämningen, så är det helt obetydligt för mig när det kommer till utmanande spel och spelglädje. Att vinna mot en hård omålad lista är mycket mer tillfredsställande än att bara köra över en mjuk men otroligt snyggt målad lista (då känner man sig till och med lite skamsen). Skulle det vara målningspoäng som belönar modeller över en grundnivå på flertalet turneringar skulle jag nog lägga mer tid på min målning, det måste jag erkänna.

Sen bara för att jag gillar att klura ut sätt att vinna matcher betyder inte att jag uteslutande måste spela det hårdaste. Jag tycker om att spela i kompade turneringar eftersom att jag där "tillåts" spela en mjukare lista med enheter som jag annars aldrig skulle tänka mig använda. Att vinna en jämn match är lika roligt oavsett om båda har halvkassa listor eller stenhårda. Att spela samma och möta samma hela tiden (vilket man ofta gör i okompat, även om det var en hel del oväntad variation på SM) är tråkigt i längden, så variation är viktigt för mig. Fast sätts det inga restriktioner bygger jag en så hård lista som möjligt (oftast iaf, ibland får jag för mig att spela något knasigt, som ett experiment).

Även om jag ofta tycker om hårda matcher med enkla upplägg är det ibland kul att spela på en flum-turnering och bara släppa loss lite. Spela några knäppa missions och skratta lite åt knasiga saker som händer. Allt behöver inte vara på fullt allvar hela tiden.


Det finns definitivt ett behov av olika typer av turneringar och det är inget fel att vissa turneringar inte passar alla. Men jag tycker att alla turneringar iaf lite grann ska försöka göra alla nöjda. T.ex. att hålla i en best painted på en hård turnering och göra en lista endast baserad på Battle Points i en mjuk turnering (även om det inte är mer än just en lista).

PS. @ Ogglas Du kanske tycker att sweFaQen är fånig, och det är den nog om man applicerar den på spelet hemma med polarna. När man bara spelar med folk man känner, utan något direkt på spel, är det enkelt att bara hafsa fram något man tycker verkar rimligt när en regeldiskussion uppstår. Däremot är det viktigt att ha ett underlag på saker som inte riktigt täcks i regelboken på turneringar där olika spelkulturer möts och många gärna vill vinna.