BSK

[Delirium]

Jupp!

Men var är Gonkas?

[Bengtsson den yngre]

Match två gick mot de danska gästerna som hette något annat egentligen men eftersom jag har glömt det så får de heta ”danskarna” i fortsättningen. Danskarna spelade listor som i min mening var ganska annorlunda jämfört med vad man brukar se på svenska turneringar. De spelade med två marinelistor, en med Kantor 8 Ass.term med TH/SS två rhinos, en stor bikeenhet nån speeder och lite preds. En marinelista med librarian, ass term 3 rhinos, storm och 2x2 MM/HFspeeders och en WW, en högkompad nidarmé med en massa stealers och inget som egentligen kändes särskilt farligt och avslutningsvis en demonarmé med 3x6 fiends, 3x10 hundar och lite PB som scoring.

Det enda jag var helt säker på var att Kasper inte skulle få möta någon av marinearmeerna och att alla skulle få det ganska lätt mot nidsen. Dessutom hade jag väldigt svårt att få grepp om demonerna som jag inte direkt kunde se någon lämplig matchup till. Jag reserverar mig för att jag kanske minns lite fel i ordningen, men tankemönstret är typ det samma oavsett ordningen.

Vi vann slaget och de fick börja ställa. De ställde sina speedermarines på en plan som var allt annat än genomtänkt, den var i princip helt öppen och hade en enorm L-formad bit i mitten som stod så att man från 1 quarter som inte såg mitten alls och en som hade fri sikt, dessutom var det väldigt svårt att komma inom 6 från mitten utan att ta sig ”in i L:et”. Slaget skulle alltså komma att avgöras på vem som vann slaget för att börja. Jag valde att ta den matchningen själv och försöka spela på en draw om jag inte fick börja, mesteftersom det kändes som om det kunde gå så jävla fel om nån annan fick den matchningen på det bordet. Därefter satte de upp ytterligare en marinearme (kantor) som jag besvarade med Holms armé, marines mot Eldar i quarters är sällan en bra matchup för marinesen även om dansken tydligen var ETC-spelare. De två sista matchupsen kunde jag inte göra så mycket åt, det var oundvikligen så att någon skulle få möta demonerna (jag skulle gärna vilja veta vilken av våra liteor de ville undvika eftersom de valde att inte ställa ut den) men det slutade ialla fall med att kasper fick tyraniderna och jeppa demonerna.

Min match:
Dansken vann välja sida slaget och tog givetvis den enda riktigt bra quartern och deployade i den klassiska formationen ”klumpen” längst fram i sin quarter Han combatsquadade sina marines och lämnade tre femmor i med lascannon och whirlwinden lite mer defensivt. Eftersom jag kände att jag skulle få det svårt i en öppen fight om mitten bestämde jag mig för att spela pointsdenial och försöka ta ut så många scoringunits och plocka så mycket enkla poäng som möjligt. Ja deployar allt i en egen klump, gömt bakom terrängbiten och försöker ställa upp för att minimera onödiga poängförluster. Hans runda 1 är ganska händelsefattig då jag har ställt upp så att typ inget av hans skytte ser/når.. I min runda är prio ett att försöka kitea ut lite rhinos från klumpen och att plocka ner hans speeders. Jag lyckas med det andra men inte med det första, trots en avsevärd mängd eld lyckas jag bara shakea och stunna speedersen. Även hans runda 2 blir händelsefattig och när han insett att jag inte planerat att ge honom några billiga Lascanskott på mina rhinos börjar han dra sina combatsquads mot objektivet. I min runda två kommer scouterna in och spränger whirlwinden. Jag har dessutom lyckats kitea ut en rhino på flanken med hjälp av attackbikesen som flyr och 5 assaultmarines counterchargear (plasmapistols FTW!).

I runda tre har han inte heller särskillt mycket att göra utan fortsätter sin march mot objektivet (jag tror hans termies snittade 2 i diff och 1,5 i Run över matchen) Jag fortsätter min plan och pangar lite rhinos som vill valla ut mina attackbikes, för att ge mig själv en rimlig chans att inte bli totalt utnumererad i scorinenheter offrar jag den andra assaultmarinesquaden mot en combatsquad och vulcan och grabbarna spränger en rhino och chefar upp innehållet. Scouterna assaultar ytterligare en aktersegladcombatsquad med hjälp av lite shooting, tyvärr överlever en marine som jag inte lyckas hålla kvar i närstriden och med en kort consolidationmove kommer jag inte undan från hans storm. Jag har nu fått ner honom på fyra scoring varav en flyr och är ganska långt ifrån objektivet och jag känner att jag har ganska bra häng, dock vägrar hans speeders att dö, trots massiva mängder eld. Funda fyra är ganska händelsefattig, han dödar mina ass.mar som jag offrat och de sista scouterna, jag försöker panga lite speeders men mest komma i position för att boosta in på objektivet med mina transporter och ompositionerar mest.

I runda fem försöker han bara cementera objektivet men jag står så att jag kan få in alla fyra transporterna och han har ganska lite kvar som kan knäcka dem, planen är att om det blir en runda till offra allt som inte är scoring för att ta ut hans scoring och att hans ass. Termise inte skall hinna knäcka mina transporter innan det tar slut. Då händer det som inte får hända; en rhino blir imobiliserad på väg upp på objektivet och han leder med 3-2 i scoring på objektivet. Min enda chans, om det tar slut i runda fem, är att tvinga fram breaktests på hans troops, lyckas hyffsat genom att attackbikesen dödar 2 scouter som flyr och det tar slut. När matchen ät över har vi dödat mindre än en halv armé tillsammans och det blir 2-2 dvs lika i objektiv, totalt 11-9 till mig. Så här i efterhand tror jag att miin motståndare blev lite frustrerad, dels för att jag spelade så sjukt defensivt och dels för att min ena scoringtransport var 5,75 tum från objektivet efter att jag berättat för honom att svenska bord ofta är 47 och mitten därigenom är 23,5 tum från kanten (vilket vi iofs hade pratat om i början av matchen).

På de andra borden har holm och kasper vunnit sina matcher stort och Jeppa har lyckats knipa en hyffsad vinst mot Demonerna genom att göra som jag gjorde i första matchen; först misslyckas med allt och sen, när det verkligen gällde, lyckas med allt. Resultatet blir en ganska stor vinst som skiftas ner 2p för kompskillnad i deras fördel.

[Bengtsson den yngre]

Här går det undan! jag hoppas folk kan ha överseende med min stavning, alternativet är att skriva mindre detaljerade rapporter

Match 3 – TOKarna
Varbergsgänget har kommit till turneringen med en lite annorlunda plan; de har satsat på att få grisigt hög komp och på så sätt kunna förlita sig på att genom bara ett par stabila machups kunna switcha upp poängen på kompskillnaden. En antagligen inte helt feltänkt plan, de spelar med två marinelistor med en massa massa marines och devastators med transporter och fistar (ett hål som jag dock är tveksam till om kan kallas hål eftersom devastators är typ det minst poängeffektiva i kompmallen och nästan borde ge plus) Skillanden mellan listorna var att Hylander hade lite mer Sternguards (som borde ge mer minus) och Stackars mats hade blivit lurad att spela med LotD. Vidare hade de en orkarme med en massa boys och 40 stormboys med riktigt fulkonverterade jumppacks (Ni vet att ni förtjänar att höra det ) och en riktig slamkrypare till dark eldararmé där de lyckats smuggla in hur många darklances och disintegrators som helst. Uppdraget var dawn of war med objektiv.

Eftersom jag vet att hylander har en vis fäbless för psykningar kan jag inte låta bli att beefa lite genom att inleda med att fråga hur de kan vinna något med sina j*kla b*jslistor, hylander flinar lite och svarar ”allt handlar om matchups”.

Som vanligt snackar vi igenom matchups och eftersom motsåndarlistorna inte är särskilt hårda kommer vi fram till att det enda som inte får hända är att jag möter MCs darkeldar eftersom jag har alldeles för få gubbar och kort range för att klara av darklancedöden. Vi har dessutom en hel del chanser till riktigt sweet matchups i form av eldar mot statiska marines och Vulcan mot orker.

Holm gör det han är bäst på och vinner slaget om vem som börjar ställa. De ställer ut Mats SM, sweet tänker jag, jag tänker ställa mig själv och tänker fan vad gött att jag dodgear DE men ändrar mig i sista stund och ställer Jeppa i stället i vad som armeemässigt ser ut som en freewin för oss. De fortsätter genom att ställa ut Orkerna som jag gladerligen tar själv dels för att slippa DE och dels för att vulcan och rhinos är kungarna mot gående boys. Iom DoW är jag inte jätteorolig för någon av de sista matchupsen men varbergarna gör helt rätt i att ställa DE mot eldar (som är något av en cointoss) och marinesen mot orkerna.

5 minuter efter att matchningen är klar komemr jeppa fram till mig och säger ”du johan…” ”Ja?” ”den här killen har Telion i listan…”. Röv. En supermatchup förvandlades just till ett osäkerhetsmoment genom att vi missat telion som kan snipea ut Jeppas commissarer. Jaja, jag är glad att vi duckat de verkliga osäkerhetsmomenten och efter lite snabb huvudräkning inser jag att det är ganska liten chans/risk att Telion lyckas med sitt trick innan jeppa pangat ut hans squad, coversaves eller inte.

I min match möter jag Mattias och hans tusen miljoner orker, eller närmare bestämt 2x30 sluggas, 2x20 stormboys, 2x10 shootas lite commandos och deffcoptas. Vi slår för att börja och välja sida, eftersom vi spelar på samma sugbord som jag spelat på förra matchen blir jag inte jätteglad när mattias vinne slaget. När vi kollar hur objektiven skall sättas ut inser vi att man skulle ha slagit om det innan man valde sida. Eftersom det blir märkligt att sätta ut objekktiven efter sida/välja vem som börjar är mattias grymt sportslig när han säger att vi kan räkna det första slaget som objektivslag. Som tack vinner jag väljasidaslaget och väljer att börja (inte lika sportsligt men jag hoppas att det inte är några hard feelings). Jag ställer upp två raddor med marines för att pusha tillbaka mattias som ställer upp alla sina sluggas.

I runda ett flyttar jag in allt utom stormen som är i outflank för att knipa objektiv och backar in i rhinos med de uppställda marinesen (fegt, jag vet). Efter lite meningslöst skytte från min sida börjar orkerna välla in. Jag positionerar mig bakom klumpen i mitten för att slippa slåss med alla orker samtidigt och poddar ner dreaden på min högersida för att skrämmas lite och hindra att mattias kan välla runt huset utan att bli upplåst. Runda två fortsätter i samma händelselösa anda och orkerna kommer allt närmare. Mattias har typ 140 wounds i armen och jag har dödat typ 10 i slutet av runda två så jag börjar känna pressen.

I runda tre chargear stormboysen en combatsquad med ML och en rhino, antagligen för att plocka ner mina scoring. Dock når stormboysen inte riktigt in för att tvinga fram en emergency disembark på mina rhinomarines som klarar sitt pinningtest (sjukt gameberaking) och nästa runda dödar jag alla stormboys med flamers och assaultmarines. Nu har jag ett stort övertag på min vänsteflank och vulcan, rhino och RB börjar jobba sig bort åt höger tillsammans med lite ass.mar för att rensa upp runt en objektivsamling som är runt min dread. Resten av armén stannar för att rensa upp det sista på västerflanken.

Efter lite velande fram och tillbaka chargear mattias till slut min dread för att hindra att den hinner fram för att contesta. Deraden blir sedan hängande i resten av matchen mot 25 orker vars Nob kategoriskt vägrar att träffa. Jag har lite tur med saves och kan använda lite decimerade squads för att ta objektiov och rensa vänsterflanken och i femte rundan boostar jag in mina transporter på objektiven för att contesta. Hade det tagit slut i runda fem hade jag vunnit en liten vinst eftersom jag helt enkelt inte hade hunnit döda alla orker, nu blir det istället en push-over där jag kan koncentrera mig på att slå ut en mob i taget och till slut blir det 19-1

I de andra matcherna har Holm vunnit mot MC (jag tror holm fick första rundan och därmed första rundan utan nightfight, men jag är inte säker), jeppa lyckades ta död på telion typ direkt ochvinner stort. I den sista matchen har kasper glömt bort vilken edition vi spelar och gjort bort sig i deployment, men eftersom Hylander har glömt bort hur man slår tärning vinner kasper utan att i princip tappa något.

Matchen mot Tokarna var grymt trevlig, både lagmässigt och individuellt och stor credd till mattias som höll humöret uppe hela matchen trots att det i princip var kört efter en felaktig avståndsbedömning.

[HeadWar]

Omgång 4, Helt glömt bort namnet tyvärr - uppror.se, Space Wolves

Turneringens lägst kompade lag. De har Deathwing med två Land Raiders, Space Wolves med två Land Raiders, Tau och helmechade IG. Och uppdraget är Kill Points. Oh joy... Vår enda tröst är att det är just lågkompat motstånd vi behöver om vi ska ha en chans att ta oss upp mot topp-placeringarna.

Jag tar mig an Rymdvargarna, jag vill minnas att de flesta av oss tyckte att det var en av de snällare listorna, men när jag nu tittar på dem inser jag att det var den lista som fick lägst komp i laget. 2x9 Blood Claws med fist och varsin Rune Priest i varsin Land Raider med multi-melta. 2x10 Grey Hunters med meltor, fist och flagga i varsin Rhino.

Han börjar, och ställer sig i mitten, med allting i sina transporter. Jag ställer Rhino och Razorback bakom en yttepytteliten ruinbit i mitten, Land Raidern precis till höger med Dreaden bakom och laserkanonen i skydd ännu lite längre ut åt höger. Vindicatorn och mina Speeders gömmer sig bakom en jätteklippa till vänster.

Han puttrar lite framåt och stunnar min Land Raider. Min Rhino ryker in i mitten för att försöka locka något att lasta ur, och min Vindicator drar in den första av fyra glancing-träffar på hans vänstra Land Raider.

(Under tiden har Fredriks Tau seizat sin Deathwing-motståndare och sprängt en Land Raider runda ett och den andra runda två.)

Det händer inte så mycket, så jag bestämmer mig för att plöja fram med min Land Raider för att åtminstone få in första melta-skottet, men utan resultat. Jag står dock i slagläge mot en Grey Hunter-enhet med Rune Priest, två härliga Kill Points som bara väntar.

Hans vänstra Blood Claw-enhet lastar ur och står och ylar utanför min Rhino, som till slut exploderar. Voff, voff! Med WS4 vs WS3 och lite flyt med tärningarna så får jag dock Blodklorna på flykten. Dags för den stora counter-chargen. Mina Typhoons har fått sitt favoritmål, folk som tror att de kan stå tätt bara för att de har 3+ save. Jag dödar lite mer än hälften av en Grey Hunter-enhet, och chargear överlevarna med resterna av min Tactical-squad med fist, samtidigt som min power weapon-enhet anfaller de flyende Blodklorna, jag kommer inte att kunna valla av dem från bordet, så jag bedömer att det är bättre att chargea än att chargeas. Striden går dock inget vidare, och min fist dör innan den får slå ihjäl hans Rune Priest. På högersidan plöjer mina Assault Terminators in i hans andra Grey Hunter-enhet. Jag vinner förvisso, men båda mina sköldar dör. Det blir mycket riktigt två KP när fienderna springer av bordet.

Hans andra Blood Claw-enhet dundrar in i den stora närstriden i mitten, och min Librarian är tätt efter. Jag kommer inte ihåg exakt hur det gick till, men jag vill minnas att det slutar med att båda mina Tactical-enheter dör, en av hans Blood Claw-enheter går samma väg, och även denna grupp Grey Hunters med Rune Priest springer av bordet. På något sätt är det iaf en Librarian omringad av Blood Claws mot slutet, det har jag bildbevis på.

Min sista runda blir fullkomligt avgörande. Jag spränger båda hans Rhinos som har försökt gömma sig långt ut till vänster, och när min laserkanonsquad inser att de inte har något annat att skjuta på än en oskadad Land Raider så kommer det: Sexa, sexa, sexa.

Jag vinner stort på både KP och VP, 17-3 möjligen?

Resten av laget har också lyckats mycket väl, och med lite komp-justering ovanpå det är vi plötsligt med i toppstriden igen!

[Andy Grey]

Rolig läsning och sköna bilder.

Fyra av fem lila tärningar