jag ser att återigen har det gått väldigt lång tid sedan jag skrev här, så jag gör en snabb recap om vad det rä som händer
Efter att ha målat färdigt min Alpharius modell så tog jag ut honom på en provkörning mot en ny polares arme (solar auxilia) riktigt trevlig kille som jag träffade på Hagvarian betrayal, så han var vänlig nog att komma ner till SLG i gamla stan och spela lite, det är alltid kul att få in fler positiva 30k spelare vilket är kul. Grym målare också så det blev kul att se på, jag försökte att inte vara så nära hans modeller bar så att jag inte var klumpig och stötte till något O_O
Vi körde 3000 pts vardera, Alpha legion mot solar auxilia.
Jag har gjort en mer detaljerad battle report på min blogg men här är lite snabba tankar och reflektioner i alla fall.
Jag körde äntligen en Alpha legion specific Rite Of war, Coils of the hydra, vilket tillsammans med alpharius innebar att jag
*kunde antingen rulla om vem som börjar, eller ha en 4+ reroll till att seiza (med Coils och alpharius)
* armén fick Preferred enemy så länge som alpharius levde
* motståndaren hade minus ett till hans reserve rolls
* alla outflankers fick +1d3 på sin första movement,
Nackdelen är tre compulsory troops, och jag får endast ta infanteri som har deep strike, kan infiltrera eller ta fordon. Vilket inte är en jätte bot med tanke på att alla kan få infiltrate.
Så här såg alltså tre tusen poäng ut från min sida
Det var rätt snabbt entydigt att min motståndare skulle ha överlägsenhet till luft, med tanke på att han hade två lightning interceptors och tre arvus lighters.
Vi kröde uppdraget från Basic rule book som hetter sector control. men vi läste båda lite fel (min miss) så vad det SKULLE varit är att man delar upp det i tre zoner (min din miten) och i slutet av matchen får du poäng för var sektion där endast EN spelare har scoring troops. Dock så läste vi det som ENHETER och inte scoring troops.
Alla infaterister i fordon började i princip i outflank. Och jag försökte köra in i hans sida för att komma närmare hans ingrävda trupper, vilket fungerade väl med hur jag tänker mig att man slåss mot ingrväda Solar auxilia.
Alpharius var i en basic bitch land raider och körde mot mitten för att anfalla hans LoW, det visade sig mitt i matchen att alpharius har en nuncio vox, vilket var svårt för mig att komma ihåg då han har en hel uppsjö av regler (crusader, fleet, eternal warriors, nuncio vox immun mot poison och fleshbane....) så jag guidade ner mortars för att ta bort hans trupper som skärmade hans LoW och fick in en charge tur två
Jag hade även anförskaffat mig lite förrädiska Iron warrior iron havocs, som tillsammans med preferred enemy, tank hunter, och negativt 1 på coversaves. tillsammans med en Master of signals, satt i ett hörn och rakade av hull points på alla fordon de såg.
Jag lyckades på min turn two spränga hans lord of war tack vare alpharius (armorbane Ap ETT!) samt hans grupp med chainfist terminators. Dock så fick de på motståndarens turn två äta phoshpex, typ tre cluster bombs, tack vare hans immunitet mot poison stod han kvar orörd, medans hans command squad alla dog runt honom. Han sprang sedan rakt in i motståndarens HQ och duellerade honom till döds jag skrev lite fluff om det, hoppas ingen tar illa upp
Alpharius rushed towards the defence line that had been erected to defend their position. The solar auxilia that opposed them were the finest men that the imperium could train. Staunch, stalwart, and merciless in the execution in their duties, to stand their ground and level their lasrifles at a being such as he was no mean feat. But they were but men, and he was the hydra at the throat of this world, without breaking his stride he transmitted the information in his rangefinder to his entrenched mortar team. "break the rosary, close to the heart". The order given his men followed their duty, reluctance and doubt was the stuff of lesser legions to be a child of the XX'th was to master all forms of combat. And doubt had no place among them he mused as the heroic men in front of him paid him obeisance in death, as they had refused in life.
As the fragmentary grenades rained down in front of him he sprinted ahead of his command squad, the shrapnel incapable of penetrating the thick plates of his artificer wrought armor. He ducked in low and let the malice of the makers of his weapon drink deeply from the behemoth in front of him. To call it a tank was to reduce it's purity, it was a beast, meant for but one thing. To bring ruin. He drove his spear deep, The armored plating made a mockery by the disintegrating strength of his weapon. He spun and rent a deep gash, before the crew within could react to his presence. The ponderous main armament was of little consequence at this range, after the fourth strike the crew within reacted. Coming to the top hatch two crewmen gripped the multilaser and raked at him. Alpharious feinted a dodge, but in truth he knew he only had to allow his chosen cataphractii plated banner men strike. A moment later he heard the tell-tale whine of a power plant collapsing.
Assessing the situation he glimpsed the commander of the Auxilia standing his ground, leveling his archaic handgun at Alpharious. Not lacking in courage, never acknowledging that their humanity was a condemnation of their fate.
The lumbering behemoth of a tank exploded with the power of an armory exploding. And that is when he noticed it, only his gen-hanced primarch senses allowed him to hear the approach of Jet's as they came in for a bombing run, the fliers might have arrived in shadow of death brought high, but they dropped bombs to rid themselves of the menace that had arrived hidden among them. The Explosions around them did little to worry him, the shrapnel bounced harmlessly of him. And that when he heard the sharp crack of air suddenly consumed. The world exploded around him as green flames spread out in a sea of life's end. Not even the cataphractii plate of his bannermen could withstand the sudden conflagration. And their forcefields shorted one after the other.
But Alpharius Armor was forged to withstand all treachery, as the rockcrete bubbled around them he rushed towards the ruins between him and the commander of the enemy. his cloak adapting to his surroundings allowing him to melt into the surroundings, rushing through the ruins his helmets auspex switched and allowed him to see through the building as if it was day. Pushing his superhuman physique to it's very limits he levelled his spear in front of him and threw himself through the wall, and into the commanders bodyguards. The first one died from the force of impact.
The lord commander put out it his arm and levelled the sword towards alpharius in a gesture as old as time and as unambiguous in intent. Alpharius crouched low and went in with a swing towards the mans gene spliced face, The commander smiling contemptously as some sort of protective field sparked to life, Alpharious spun to the left and went for a descending strike. The man brought his blade into a deflective stance.
Alpharius saw it as though it was taking place in a reduction chamber, the golden splendor of the blade the dying sun filling the steel-grey eyes of the lord commander with hope fading into urgent surprise as the spear shattered his last faith in his blade and made a mockery of what the man knew of warfare and trust in himself.
Efter detta så kan man tro att matchen var avgjord? NOPE. Hans tre arvus lighters landade i min sida av brädet och hans dracosans och amlcadors kordinerade sina mot attacker någon djävulusiskt bra, så det var jämt ända in i slutet
Det hela slutade med 3- 2 till mig, brutal död i ett brutalt årtusende.
Nu, det jag har kvar att måla (om jag inte inskaffar mer resin, vilket är högst sannolikt) till min alpha legion är
* en spartan
* tio assault marines
* fem terminators (ej inköpta så det räknas väl inte....)
Med detta uppnått så tänkte jag mig att det var dags att skaffa en ny legion? efter mycket om och men, och efter en stor lust att faktiskt spela lite good guys......
så sket jag i det och det blir nightlords
AVE DOMINUS NOX jag kommer att köra en klassisk Terror assault lista, så det är dags att börja måla terror marines och volkite in i fördömmelse. Redan nu så har jag inhandlat
Tre dreadclaws
tio terminators
ca 50 marines
och, runt ett tjog volkite chargers och upgrade kits
så det är dags att bryta fram aibrushen
Vidare så är ju frågan, kan man verkligen ha för mycket volkite chargers? jag väljer. Nej
Vidare så har jag funnit att det absolut roligaste hittils är att skapa independent characters. Vilket ä otroligt lätt med chainglavies och nighlord upgrade kits, jag har bar ahunnit lägga första lagret färg på, men jag är exalterad redan. Nu är det bara dags att komma vidare och överkomma min rädsla att måla blixtar
Därefter så skapade jag en Centurion/ company champion, det roligaste var no att lägga dark eldar och chaos SM bitar på som tagna grymma trofér
det här är väl ungefär så långt som jag har kommit hittils, men jag ser fram emot att göra mer framtsteg snarast
tackar om ni läst.
lyckats bli kär i ÄNNU fler forgeworld modeller, så jag har utökat alstret med fem raptors (klart att grabben skall ha en galen murdersquad) 
