Låter klokt tänkt. Bara svårt att låta bli. kliar i fingrarna nu när jag är on a roll med terräng. Då vill jag bara ösa på tills det blir klart! Hade det bara varit utrymmesdelen så vore det lugnt. Är rätt bra på att hålla hobbyn separerad fysiskt, eftersom jag har min arbetshörna inne i ungarnas lekrum - komplett med en gullig heltäckningsmatta med bilbanor och grönmark.Elevatorlake skrev:Schyssta ruiner!
Och man kör ju tills man får en varning, då backar man lite och kör tills man får nästa osv. När det är nog länge mellan varningarna vet man att man ligger rätt
Däremot brukar mina varningar oftare handla om det du visar på dina bilder, när hobbyn expanderar ut ur hobbyrummet och hotar att ta över delar av andra rum och framförallt köksbordet. Då brukar varningarna dugga tätt
Så länge det berör hobbyn så är det värt och viktigt att ta uppLeffegnu skrev:Tssss, förlåt om en måhända gå bortom trådens ämne fast det verkar vara farligt med fruar alltså
Börjar tvivla starkt på om det är värt ha en för sådana uppoffringar ni får göra =)
Haha, det vore något att skriva i skilsmässohandlingar: "Söker skilsmässa för att hinna med min hobby figurmålning."
Den har de nog aldrig sett...
Lyckades faktiskt få med frugan på ett spel förra helgen, vilket inte vill säga lite med tanke på att hennes senaste omdöme var att lägga sig på golvet och skrika "jag döööör!".

Lyckades bättre denna gång. Nyckeln till framgång var:
1) Förbereda allt! Hela bordet uppställt och arméerna på plats.
2) En superenkel lathund på en sida. Gå - skjut - slåss, samt range för olika enheter & vapen.
3) En överlägsen armé för hennes del, så att det krävs perfekt spel & en hel del tur från min sida för att vinna. Hon fick Ultramarines med en command squad på bikes, chapter master, vindicator, två squads med meltor i rhinos och broder Mathias i en ironclad drop pod som förstärkning från runda två och framåt.
4) Bättre koll på reglerna, så att ingen tid gick åt till att läsa regler utan bara kötta tärning järnet. Mina rundor tog i snitt fem minuter.
5) En liten match på 1000 poäng och ett rakt mission. Körde Altars of war-missionet Slayer of kings från Angels of death. Uppdraget går ut på att Space marines får 3 poäng för varje HQ de dödar och fienden får 3 p för varje HQ som överlever - och alla HQ på bordet från början! Deployment 18" ifrån varandra och Space marines börjar. Modifierade det något så vi ändå deployade 24" ifrån varandra, lade till kill points samt ett objektiv i mitten värt 5 poäng (enligt reglerna för "the relic"). Kul & pang-på-rödbettan mission.

Kapten Uriel får i uppdrag av Chapter Master Marneus Calgar att hämta en uråldrig geneseed. På vägen dit upptäcker de att förrädaren Typhus är på väg mot samma planetsystem med målet att korrumpera geneseeden och använda den för sina förvridna syften och en kapplöpning startar. Nya direktiv rullar upp på skärmen: förinta förrädaren Typhus!


Uriels command squad stormade rakt fram mot objektivet samtidigt som marines lyckades skada Helbruten som tagit sikte på en ruin så den snap shottade samt immobilisa ena Nurglerhinon. En rejäl miss från min sida var att deploya Typhus längst bort på brädet för att skydda honom. Problemet var då att den hårdaste närstridsenheten inte fick bidra alls utan på långt håll observera hur pestarmén vittrade bort.
Sen gick det snabbt. I runda två tog Vindicatorn ut Rhino nr 2 samt decimerade en enhet plauge marines med stöd av tacticals, marines fick i skydd av ruinen bra skottläge på Helbruten som blev immobilised, command squaden gjorde processen kort med den andra enheten plague marines. Helbruten blev även den immobilised av meltatacticals som sedan kunde göra processen kort med den i påföljande runda.

Min fru gjorde en riktigt bra poddplacering med brother Mathias, mittemellan Defilern och Typhus, så att en eventuell scatter skulle ge meltarange till någondera. Det är sådana ögonblick man blir stolt över sin äkta hälft

Brother Mathias stunnade defilern och neutraliserade dennes battle cannon för att dra ett nytt meltaskott i runda tre bakifrån som sprängde defilern i tusen bitar.
I mitten av slagfältet jagade command squaden ikapp plauge bikesen och sköt bort dem med grav guns.
I det här läget fanns bara ett val för Typhus: smita undan och hoppas kunna överleva eller möta en övermäktig fiende öga mot öga. Terminatorarmour är verkligen långsam, så lika bra att hoppas på att den store Nurgle skulle ingripa och göra sitt med tärningarna.

Det gick sådär. Typhus två rundor med magi renderade 1 tärning vardera från warpen och i runda fyra wipade ultramarines Typhus från planetens yta. Han försvann med ett plågat skrik i warpen med tusen förbannelser och lämnade ett moln av förruttnade maskar efter sig...
Frugan vann med 18-1. Hon dog inte av tristess och hade lite skoj, även om hon inte verkar ha blivit fullständigt biten. Vi får smida nya planer helt enkelt...























