Tävlingsinriktningen på turneringar (delad från annan tråd)

[Zurken]

Även om jag inte håller med GLinus, så tycker jag att han skriver är mycket vettigt.

I slutändan handlar det helt om vad man har för inställning till spelet eller hobbyn i stort.

Om jag använder mig själv som exempel så började jag spela just för själva spel biten. Även om jag gillar fluffen så har den alltid kommit i andra hand för mig och så är det i alla spel utom rollspel för mig. När jag som 12-åring köpte mina första plastgubbar -03 så hade jag redan spelat ett annat litet figurspel som hette MageKnight vilket kom med färdigmålade figurer.

Precis som med 40k och de flesta andra figurspel så byggde man en armé utefter ett poängsystem vilket är det som är den absolut viktigaste delen i ett figurspel för mig. Problemet med Mageknight var att man inte visste vilka figurer man köpte, likt samlarkortspel så kom de i boosterpacks. Resultatet blev att man hade en udda samling modeller som inte såg ut att komma från samma armé och man spelade med mycket färre modeller. Jag ville ju spela med större enade arméer som i datorspelen Warcraft, Starcraft och Age of Empires fast "på riktigt". Så det som fångade över mig till 40k var just utseendet (valet mellan fantasy och 40k var endast för att pansarvangnar är coolare än riddare), men själva anledningen att jag spelar figurspel överhuvudtaget är att jag vill spela datorstrategispel fast fast "på riktigt". Det bästa med figurspel är att DU själv har kontroll över hur DIN armé ser ut.

Utseendet har blivit mindre viktigt för mig nu när jag är lite äldre och tävlingsaspekten mer intressant. Men jag spelar alla spel jag spelar för att vinna (rollspel undantaget), 40k är bara ett av många. Jag har ju hört att det finns många andra spel som tydligen ska vara överlägset bättre än 40k när det kommer till turneringsspel, men det som håller är fortfarande främst utseendet. Och reglerna är ju inte så fruktansvärt dåliga och obalanserade att tävlan är omöjlig, speciellt med komp inblandad. Jag gillar faktiskt hur spelmekaniken fungerar i grunden, men många detaljer kan självklart putsas upp en hel del.

[Röde]

@ Egge. Du har helt fel om du antar att jag med flera tycker att det är synd att fler spelare 40K. Jag tycker det är toppen.

Jag vet bara att jag, och flera med mig, mer än en gång övervägt att helt lägga ned 40K av ovan diskuterade anledningar. Själv har jag nu sålt av med allt utom mina Marines som sakta är under uppbyggnad. Jag nöjer mig tills vidare med en armé som kan anpassas för både turnering och vänskapsmatcher hemmavid.

Som någon klok person skrev innan så finns det en lång rad spelare som vill åka på turnering för att träffa folk och få möta andra än de man brukar spela mot.

[speedfreek]

Jag håller med Linus om det allra mesta och tycker också att den allmäna inställningen inför turneringar och "känslan" på forum har hårdnat sen "förr".
Jag håller även med Egge om att det är bra att det är mer och större turneringar än "förr" och tror även jag att det till stor del beror på ranking, svenska40k och ETC.

Jag skulle vilja att fler turneringar hade system med vinst, (lika) och förlust, eftersom jag inte tycker "tjugonolljakten" varken gynnar spelet eller armébyggandet, men jag förstår de som tycker att det behövs för att kunna vinna turneringar och jag förstår de som vill spela turneringar med målet att vinna dem.

Jag tycker 40k är socialt och kul och även en intelligent kukmätartävling som jag gillar att vinna i på alla de plan som vi tävlar i den.

Det enda som är lite synd är att GW är förvånansvärt dåliga på att skriva regler vilket försvårar nästan samtliga sociala aspekter av vår hobby.
Men det är vi ju som tur är vana vid sedan länge...

[paintner]

Det är inte så att de här mer kompisaktiga spelen spelas mer lokalt på klubben?
Och det tävlingsinriktade kommer fram på detta mer gemensamma forum?

Jag har spelat ett par kramiga matcher nere på LBK, både innan turneringar och annars. Kan väl tänka mig det beror på vem man spelar med också iofs men.

[Per Pirat]

Jag skulle vilja att fler turneringar hade system med vinst, (lika) och förlust, eftersom jag inte tycker "tjugonolljakten" varken gynnar spelet eller armébyggandet.

En vinst är en vinst, heja!

[GLinus]

@ Egge: Varför skulle någon tycka att det är synd att fler spelar 40K? Vad är det för sandlådeuttalande? Löjligt, okonstruktivt och onödigt.

Jag är helt övertygad om att de två spelformerna kan samexistera, men det kräver någon form av intresse från tävlingsspelarna att lyssna på de problem som fluffspelarna anser finns.

Ett av de, i mina ögon, största problemen med tävlingsklimatet är att det har gjort spelet mer likriktat och förutsägbart. Scenariona på turneringarna ser likadana ut var man än kommer. Element som Night fight (under hela slaget) har tagits bort och scenariospecifika specialregler har nästan helt eliminerats. En positiv förändring i rätt riktning har dock varit uppdrag/objektiv/taktiska val som funnits inbyggda i bl.a. Gothcons scenarios på det senaste.
Större inslag av speciella förutsättningar i scenarion, scenarion som hålls hemliga fram till turneringens start, användande av Kill Points etc skulle med all sannolikhet leda till mer balanserade listor i allmänhet. Det skulle också göra att de spelare som har störst anpassningsfömåga rent speltekniskt skulle få fördel, på riktigt, av att vara duktiga spelare. I mina ögon skulle det öka oddsen för att "vaska fram" riktigt skickliga spelare till rankingens toppskikt (därmed inget sagt om de som ligger där idag, de förtjänar helt säkert sin placering i rankingen). Det skulle kräva mer av spelarna, både vid armébygge och vid spelbordet, om de inte kan föutse fullt så mycket som de kan idag. Användande av Kill Points balanserar ut effekten av t.ex. att ha många små scoring-enheter, eller min-maxade elitval. En Razorback-spam-lista skulle inte alls vara lika bra om man använde KP (min egen RB-Galore innehåller t.ex. inte mindre än 19 KP på 1750 poäng, och inget äv dem är svårare att ta än att mürda 5 små killar i klänning)

Inställningen att friendly games inte hör hemma på en turnéring går emot spelets viktigaste regel, och sådana påståenden belyser problemet, som vi fluffspelare ser, alldeles utmärkt.

[cadelin]

Inställningen att friendly games inte hör hemma på en turnéring går emot spelets viktigaste regel, och sådana påståenden belyser problemet, som vi fluffspelare ser, alldeles utmärkt.

Så för att tända flammorna under mig:
Ja men regeln säger väl att det ska vara roligt, men just nu argumenterar du bara för vad som är roligt ur din egen synvinkel. Inte vad som generellt kan anses roligt. Det enda som kan ses som ett problem på turnering är om folk fuskar och blir otrevliga när man spelar. Personligen så tycker jag det är mest "fluffspelare" som lackar ur när man råkar spöa dom. Istället för att ta det med en klackspark och ett "jaha min lista med bara gretchins vann inte den här gången heller" Så blir det istället "Fyfaaan vilken hård och tråkig lista du har, sådana som du som förstör den här hobbyn." Vilket gör att matchen blir sjukt tråkig.

[egge]

Min poäng som jag inte alls tycker är sandlådeuttalande är detta:

1. Jag tycker inte turneringsklimatet har blivit hårdare. Det är bara fler som spelar på turnering.

2. Oavsett om man anser att turneringsklimatet blivit hårdare eller inte så har de variabler som ändrats gjort att fler vill spela 40k på turneringar.

3. Att klaga på att turneringsklimatet förändrats när man anser att det är den variabeln som ändrats, och därmed bidragit till att flera spelar 40k på turneringar, ser jag som konstigt. Jag märker inte någon skillnad på turneringsklimatets tävlingsinriktning så för mig är det helt enkelt ett klagomål på att det har tillkommit fler spelare.

Så när folk pratar om "problemet med turneringsklimatet idag" så läser jag: "Problemet med de variabler som gör att fler personer vill spela 40k på turneringar" och jag förstår helt enkelt inte hur det är ett problem.


Utöver detta så kan man spela i Kinna, RydCon, Umeå, GothCon, dubbelturnering varberg och flera mindre turneringar som bör erbjuda fluffspelarna precis vad de vill ha. Tittar vi på det så tror jag vi kan nog komma upp i nästan lika många mindre tävlingsinriktade turneringar idag som anmäls på svenska40k som det var allmänna turneringar för 10 år sedan.

Jag kan hålla med om att vissa turneringar har blivit mer tävlingsinriktade. Men samtidigt finns det fler turneringar som inte är det än tidigare.

[DHettNeck]

Jag märker inte av att tävlingsinriktningen har ökat på turneringarna alls. Däremot har det gjort det på detta forum. Dock är det bara den naturliga utvecklingen då det mest är dom som vill "tävla" i 40K som skriver här. Detta ser jag inte som något negativt utan något som för hobbyn framåt.

EDIT: Dock tycker jag att många av turneringarna man åker på har blivit streamlined och mycket randomness har försunnit. När det var mycket sånt för 5-10 år sen tyckte jag det var drygt, men nu saknar jag det lite.

Sen har även jag märkt av att folk inte är lika trogna sina arméer längre. Att byta armé är en sak och det är helt ok. Men detta "proxande" som har uppkommit på sista tiden där folk hela tiden vill spela med senaste och bästa marinesen är väldigt tråkigt och förstör mycket av känslan när någon spelar sina salamandrar som blood angels eller liknande.

[Doc Sniksnak]

Jag började spela 40K för 1 år sedan och har sedan dess spelat 1 gång i veckan (i bästa fall) på den lokala spelföreningen och varit på 3 turneringar.

På spelföreningen upplever jag att folk, inklusive mig själv, prövar nya enheter, lär sig reglerna (och hur man utnyttjar dem) genom spel och allmänt inte tar de hela på så blodigt allvar. Oftast har någon en lista på kanske 1000-1500p som de vill prova. Någon annan säger att de gärna vill spela, sätter ihop en lista med vad de har med sig på 10 minuter. Den kanske blir 1200p och den första personen får då ändra sin lista antingen genom att ta bort enheter eller köpa uppgraderingar tills man har lika många poäng. Ingenting är speciellt övertänkt eller balanserat. Andra sitter och målar och figurer, enheter och armeer visas upp och beundras.

Själv har jag åkt på turneringar för att få spela mot nya människor och för att tävla. Inte för att jag trott att det skulle gå så bra för mig själv, men för att jag trott att de som åker på en turnering har satt ihop sin lista med omsorg. En lista som är avsedd för ett visst poängantal och med en tanke bakom armen. Förhoppningsvis kan man ju lära sig något. Därför är det ju också väldigt roligt med ett forum där listor postas och diskuteras. Lika roligt är det ju med målningstrådar där man kan se hur folk har målat sina figurer så att man kan lära sig något om målningstekniker.

På samma sätt som man inser att man inte kan måla den snyggaste armen (för att man är darrhänt, inte har något färgsinne, saknar tid...) så inser man att man inte kan bygga den bästa armen (för lite erfarenhet, saknar pengar..., vill ha med mina sentinels). Trots det, så hjälper ju turneringar och forumsnack en till att sträva mot en bättre och snyggare arme.

Man lär sig ju alltid mer av att spela mot någon som är bättre. Konsekvensen av detta är ju att man inte ska bli så ledsen om man förlorar, eftersom man då förhoppningsvis har lärt sig något. Det är klart att det inte är roligt att förlora med 0-20, men det är ännu tråkigare att spela en match där det böjs och fuskas med reglerna. Eftersom 40K är ett spel med ganska många regler så kan man dem inte som nybörjare. Och nybörjare verkar man kunna vara i många år. En hel del av reglerna eller regeltolkningarna kan ju också vara matchavgörande. Jag skulle gissa att detta kan leda till de flesta upplevda tråkigheterna. Bägge spelarna tror att de kan reglerna, endast en har rätt, den andre upplever att han/hon blir illa behandlad.

I de allra flesta matcher jag har spelat på turnering har jag eller motståndaren gjort eller försökt göra något regelvidrigt. Inte för att man försöker fuska utan för att man inte kan reglerna tillräckligt bra. T.ex. spelade jag DoW på Sydcon där alla enheter kom in på reserve rolls (och vi var inte ensamma om att inte kunna DoW reglerna).

Komplottning och swiss systemet gör ju att de flesta matcher man spelar blir ganska jämna. Har man en dålig (eller fluffig) lista (eller inte kan spela) så får man räkna med att bli utskåpad i en match. Då har man ju oftast 4 jämna matcher kvar.

Självklart kan turneringsarrangören påverka allt detta. Har man t.ex. tröskelkomp, men inga komp-poäng så blir det ju värre för de som bygger en lista med sämre komp. Alltså mer inriktat på tävling. Samma sak med okompat. Har man komp-poäng så blir ju fler matcher jämna vad avser slutresultat och lottas match 2 och framåt med hänsyn tagen till komp-poäng man fått / blivit av med i matcherna så borde de följande matcherna bli jämna. Att scenarios postas innan ger ju också tävlingsinriktade spelare en fördel eftersom de kan anpassa sina listor efter scenariona, medans fluffspelare kommer med sin arme oavsett om den består av 6 eller 19 KP även om alla slag har KP som victory condition.

Till Sydcon åkte jag utan att ha hört talas om komp, men hur vanligt är det. De flesta turneringar måste man ju anmäla sig till via Svenska40K, skicka in sin lista o.s.v. och då får man ju reda på vad som gäller för en viss turnering.

Som tävlingsinriktad (men usel) spelare så tycker jag att det fungerar ganska bra som det är. Det finns olika slags turneringar. Majoriteten av matcherna på en turnering blir jämna slag. Majoriteten av motspelarna är trevliga.

Hur kan man förbättra detta? Hade man mer tid mellan matcherna kunde man hinna beundra alla armeer lite mer. Kanske skulle man ge målningspoäng till sin motståndare istället för eller precis som man ger sportsmanship poäng till dem (Medianvärde läggs till slutpoängen).