Eller också så kommer man bara överens, ett gentlemen's agreement att spela med listor som är "helt okej"

I samma ögonblick som man inför någon form av tvång så har man redan misslyckats. Man kan bara lyckas om alla inblandade är överens om vilka riktlinjer som gäller. Det är därför som jag anser att det SM som genomfördes, åtminstone i mina ögon och detta trots att jag inte var där, var ett
lyckat event! Alla som var där visste vad som gällde, allt från officiella regeltolkningar till outtalade förväntningar om det motstånd man kunde förväntas möta. Därför anser jag att "Tröger", trots att jag inte vet vem karln är, är en värdig vinnare, jag applåderar honom och gratulerar honom för hans titel. Att vinna en turnering mot de listor jag såg förekomma är en bedrift. Även om jag själv hade spelat samma lista så hade jag INTE vunnit. Som jag skrev i en tidigare tråd så var mina framgångar i Umeå beroende på tur ( jag fick first turn i alla matcher) och en rejäl förlust i andra omgången som skickade ner mig i fältet och gav mig någorlunda mer mänskligt motstånd. Så under de förutsättningarna är det välförtjänt, både att ha skapat en sådan lista och att vinna.
Det är därför jag är en förespråkare för min tvåstatslösning där både både vi fluffmongon och überkompetativa kan leva sida vid sida... Jag avstår från att peka ut vilka av oss som är Palestinier och vilka som är Israeler

Jag förstår
varför man vill köra balls-to-the-walls. Jag förstår vad som lockar med segerns sötma, varför man vill vara den bäste av dem alla, jag förstår varför det skulle kännas fånigt att behöva begränsa sig själv i ett system där det är fritt fram för alla att så länge man håller sig till regler och överenskomna poäng verkligen är jämställt att spela vad man vill och hur man vill. Förlorar du? Byt armé! Det är ingen som tvingar dig att spela och om du inte tycker om turneringsklimatet så kan man alltid välja att inte åka dit. Ska Tyskland i nästa fotbolls-EM bänka Klose, Özil och Podolski bara för att de tycker synd om sina motståndare? Knappast. Så "Zurken" jag förstår att du och jag har olika synvinklar på vad som är det viktigaste, men jag ser vad du menar och jag respekterar den. Jag tror bara, och jag ber om ursäkt för att jag kommer att komma med en kliché här, så tillhör jag den typen av människa där resan i sig är det viktiga, inte målet. Jag struntar i om jag vinner (även om jag glatt erkänner att jag slänger tärningar och förbannar Fru Fortuna när jag får pisk) och jag struntar i ranking. Huvudsaken är att jag och min motståndare har haft det trevligt. Jag ser väl 40K (och fantasy) mer som en dans än som en tävling. Syftet är inte att dansa bättre än din partner, syftet är väl att ha en trevlig stund? Att man sedan kan tävla i dans också förstår jag (och jag tillhör väl den försvinnande lilla minoriteten bland 40K-spelare som faktiskt har tävlingsdansat) och på en danstävling vill man inte krocka med fluffmongon som bara förstör! Så SM ska finnas, ETC ska finnas och jag ser, som jag skrev, lockelsen med en ranking... jag har för faaan tävlat i kortspelet "Plump" i sju år där det är blodig kamp på liv och död om årets medaljskörd

Men jag ser INTE varför det ska behöva vara så att
majoriteten av dagens turneringar ska behöva vara så tävlingsinriktade, så kompetativa och så ostiga. Räcker det inte med SM och kanske någon annan "hård" turnering där det blir fritt fram på alla sätt och vis? Måste
allt vara hårt?
Problemet är väl, och det är väl därför som OP (rätta mig
gärna om jag har fel) skapade denna tråd, att det i Sverige idag känns som att vi fluffmongon inte är önskade. Att vi ska hålla oss till våra vardagsrum eller källare och att vi, när vi undantagsvis kommer till en seriös turnering, bara är i vägen. Att det überkompetativa spelsättet är det "rätta" sättet att spela på. Är det något vi lärt oss av historien så är det ganska farligt när en sida dominerar och anser att de har "rätt" och de andra har "fel". Jag skulle älska om det fanns turneringar där det fanns en lekhage för oss mesiga typer och utrymme för att vi mellan vår fruktstund och fingerfärgsmålning skulle hinna titta på två sjukt ostiga arméer spöa skiten ur varandra. Jag vill ha både och! Frågan är väl om de tävlingsinriktade vill det?
Tobias: Fluffmongo and proud!
ps: Tist, Röde, Kurdush och ni andra fluffmongon... skoja inte att vi har ett namn för någon kommande turnering!
